Jag sitter på biblioteket och är faktiskt riktigt duktig. Så pass att jag till och med imponerar mig själv. I lurarna leker sig The Almost fram och framför mig ser jag hur min krönika skrivs om för hundrade gången och att den, den här gången, faktiskt blir riktigt bra.

Och ute skiner solen fortfarande. Och allt känns bra.