Ens hemstad kan konsten att få en att känna att man aldrig egentligen lämnat den. Den vet hur man på enbart några få dygn kan få en att känna som att man aldrig befunnit sig någon annanstans. Och jag skulle tro att det vilar på den enkla egenskapen att aldrig, och då menar jag någonsin, förändras.

Dessa få dygn har nu passerat och allt annat känns avlägset. Nu finns det två vägar att följa. Antingen falla in i den återupprepande, oföränderliga vardagen, eller hitta något nytt i det bekanta. Jag hoppas jag finner mig följande de senare. Verkligen.

Gårdagen spenderades med syster med fixande och fotande inför balen. Då både syster och J är gamla rävar i gamet så var det inga överraskningar inblandade.
De var finast. Helt enkelt.
Som alltid.