Studio 60 on the Sunset Strip är mycket bra.

Och vi har ställt av vår bil idag. Lilla söta Mazdan.
Jag kommer sakna den uppfriskande doften av ren bensin.

Jag och Madde har gått en skön promenad i det kalla vädret idag. Jag saknade min kamera. Jag misstänker att jag kommer sakna min kamera varje dag till jag får tillbaka mitt minneskort. Efter det kommer det går veckor till nästa perfekta fotoögonblick. Typiskt.

Nu ska jag diska och sen ska jag ligga under en filt och kolla på Dexter till E kommer hem.
En mycket bra plan.

Imorrn åker jag till IKEA.
Miihii.

Per och Madde har varit här. Åt god mat och spelade Retro. Mycket trevligt :)

Nu kollar jag på Closer på tv3. Den är bra.
Men bäst av alla är Natalie Portman.
Hon är vackrast i världen.

Fått veta att jag kanske inte är berättigad till a-kassa eftersom jag sökt skola till våren. Kurser som jag inte ens vet om jag kommer läsa. För jag vill jobba. Så idag gick jag med ett tungt samvete och beställde foton till förstoring och lämnade in skor på klackbyte.
Tänk om jag inte får några mer pengar innan jag hittar ett jobb eller kanske börjar plugga igen? Sökte ett jobb idag som verkar lovande, men det är bara ett par tusenlappar i månaden och räcker knappt till hyra. Men jag ska kanske få ett nytt översättningsjobb också. Det är bra. I övrigt får jag helt enkelt lov att söka jobb överallt.

Erik sitter bredvid och flämtar ut något mellan skratten om någon Hunter som frågade var man kunde köpa pilar i Ironforge och jag fattar absolut ingenting.

Supernörden.

Men han är söt när han skrattar så jag håller för öronen
och bara tittar på honom istället.
Klapp klapp.

Jag sitter och översätter för fullt. Därför har jag inte skrivit så mycket idag, även fast jag haft en mängd idéer och fått kväva många försök att flytta min koncentration från jobbet.
Det kanske kommer sen. Om jag blir klar någon gång.

Har helt allvarligt tänkt ge mig själv dataförbud sen i några dagar. Har insett hur mycket mer jag skulle få gjort på dagarna om datorn inte tog så mycket av min tid.

Jag och facket är inte så bra kompisar.
Jag och översättningsjobbet kommer inte heller särskilt bra överrens.
Och jag och sömnen har lite problem med tidsschemat.

Jag och min dator har däremot lite lättare att förstå varandra.
Jag och Scrubs, säsong 6, kramas så ofta vi kan.
Och jag och min kamera är mitt uppe i en intensiv kärleksrelation.

Idag har jag haft en mycket bra dag, men jag har ingen lust att blogga så istället ska jag kolla in första säsongen av Entourage, nerbäddad i mitt sängslott omringad av mina kuddsoldater till sömnen tar min någon annanstans. Godnatt.

Sweet! Quornburgare och vin till middag!
 
Vi är lite sugna på att kolla in 1408 på bio ikväll. Miii.

Hade mycket trevligt på tjejfesten igår förresten. Det var mysigt att vara tillbaka i Ursviken med familjen Sundströms knasiga katter och alla glada vänner :)

Sitter och jobbar med översättningen. Det är inte roligt längre. Stirrar för tillfället på orden "The sample reacts with the bovine erythrocyte extracted antigen coated particles ..."

Ikväll ska vi nog gör någon god middag. Eller något riktigt enkelt. Eller kanske ingen alls. Kanske någon annan får göra våran middag. Jag saknar helt inspiration.
Sen blir det i alla fall en promenad till Hemmakväll. Blir nog lite film, lite ost, lite kex, lite päron och kanske till och med lite vin ikväll. Ja, så kan det nog få bli.

Jag bloggar, fikar, städar och pillar mig i naveln istället för att jobba med översättningsjobbet jag fått. Självdisciplin? Come again?

I ICA-kön lägger jag märket till hur pensionärer köper, i stort sett, enbart sötsaker. Det är fyra sorters kakor, bullängder och torra små kex. Daimglass. Godis. De bara fyller upp rullbandet med sockerkickar. Tunna små skrynkliga tanter.

Dagens i-landsproblem är dock att nu när jag är hemma efter att ha köpte lite cider och öl på bolaget så har jag fått värsta suget efter vin..

Det blir våfflor. Och blåbärssylt. Så sjukt gott. Mahaa.

Samtidigt som det styrs upp lite tjejfest på fredag börjar det styras upp en fika på söndag och telefonen den bara piper och plingar och skakar. Mitt i allt ringer E och säger att han inte har tid att prata just nu och när jag just kommer på att jag ska lyxa till det med god kyckling- och cashewgrej till middag öppnar jag frysen och hittar endast en sketen liten kycklingfilé.

Sluta gå på stan. Du är arbetslös. Du har inte råd.

Min vän Ellen är en riktig klippa.

Nu ska jag göra en smoothie och läsa läsa läsa läsa läsa.

Och just ja; jag ser ut som en pudelrockare i håret idag.

På Nordbok hittade jag idag Stieg Larssons Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden för inte så farligt många kronor. Har äntligen kommit igång med läsandet, så efter jag avslutat Åsa Larssons Solstorm ska jag börja läsa Milleniumserien. Pepp.

På väg hem fyllde jag på luft i cykeldäcken. Så sjukt värt.

Ikväll ska jag o E äntligen sätta upp tavellisten som legat på sovrumsgolvet i över en månad.

Vi gjorde en riktigt god quorngryta till middag. Sen gjorde vi frukt och bär i ugnen med riven choklad över för jag har sjuka cravings. Skulle kunna trycka i mig ett pepparkakshus med tomtar och allt. Jag längtar till julen. När vi åker till IKEA ska jag köpa julgransbollar. I mängder. För i år ska vi ha en riktig julgran. Jag längtar.

Sitter i soffan, kollar på CSI och är allmänt nöjd eftersom det gick ruskigt bra på boxen och nu är jag nyduschade och alldeles .. slapp.

Det är svårt att ge sig ut på en frisk morgonpromenad om man släpar sig ur sängen första vid halv tolv på dagen.

Varit till pappa en sväng. Hälsat på. Försiktigt förfrågat om en eventuella IKEA-resa. Och visst serru, kanske på fredag till och med. Jag är PEPPAD.

Min söta lilla ipodstrumpa har varit försvunnen sedan igår kväll. Borta. Jag har letat. Och letat.
Men sen kom det ett sms. Den lilla stackaren ligger nertrampad och lerig på en uppfart i Tjärn. Ensam och övergiven. Stackars.

Nu lyssnar jag på P3 Stars program om emo, och allt vad det är och inte är, medan jag är äter en seg hallonruta. Ska snart iväg och träna och sedan äta middag med E och Emma och Johnny. Mycket bra.

Vaknar med E's skäggiga ansikte nära mitt. Ute faller några av vinterns första snöflingor medan vi värmer upp förra helgens nybakta scones och dukar fram frukost i vardagsrummet. Vi gör hallonsmoothies, tänder ljus och tittar på de senaste två avsnitten av Heroes.
Den skönaste lördagen på länge.

Och jag känner att mitt bloggande aldrig varit mer innehållslöst. Usch.

Ensamma i 4:ans biosalong satt jag och E och tittade på This is England. Alldeles ensamma i mörkret satt vi, tillsammans med 12-årige Shaun. Ensamma satt vi med förväntningar upp över öronen, i alla fall jag. Och väl ute ur biosalongen känns filmen ända in. Riktigt bra.
Och filmmusiken sen..

Idag mår jag, otroligt nog, bättre, så det blir nog inga akuta vårdsamtal. Istället roar jag mig med att fylla i a-kassa-blanketter och städar. Mitt sjukdomsfort som jag byggt upp runt soffan med hjälp av hushållspapper, vattenglas, tillbringare, skålar, tallrikar, gamla vindruvor, handkräm, febertermometer, dator, kamerasladdar, tidningar, fjärrkontroller och brödsmulor är inte lika beundransvärt genom friska ögon.

Efter att ha gått från den gamla goda mjölkmagen till magsjuka och vidare till sorkfeber har jag nu bestämt mig för att lägga mina slantar på gallsten. Halleluja.
Imorgon ringer jag vårdcentralen. Peace.

Jag är sjuk. Min mage försöker ha ihjäl mg. Så efter att ha varit på möte på mysiga Arbetsförmedlingen har jag nu bäddat ner mig i soffan, med täcke och allt,
och tänker kolla in 2:37. Bahaa.

Jag har försökt göra om headern här på min blogg ungefär 100 gånger senaste månaderna. Det går inte så bra. Men snart ska jag formatera om min fuldator och sen ska jag skaffa Photoshop. Då ska jag styra upp saker och ting. Jag längtar.

JAG VILL PÅ IKEA.

Ringer Sekos a-kassa. Får inget bra svar på mina frågor och, som alltid, efter att jag lagt på kommer ännu tusen frågor till mig. Orkar inte ringa upp. Lägger mig istället i sängen och funderar på vad det ska bli av den här dagen. Har en trött, molande känsla i magen. Vädret är grått och jag byter Kent mot The Almost.

Jag har ikväll, för första gången någonsin, sett Gudfadern. Nu kan du vara stolt, pappa.

Och hela dagen har Kents Columbus snurrat runt runt. För hur skeptisk jag än är och har varit till nya skivan så är den låten helt sjukt bra. Helt sjukt bra.

Gick rätt smärtfritt på Af, min handläggare tyckte att jag hade full kontroll. Inte dåligt.
Vi var fyra av fem före detta kyrkogårdsarbetare som sprang ihop där bland kölapparna.

Efter lunch med E och stanrunda med syster har jag nu hunnit tvätta fönstrena i vardagsrummet. Superfint. Jag är en pedant jävel.

Nu ska jag gå in till stan och boxas.

Vaknar av att E's väckarklocka ringer. Tusen gånger om. Efter många om och men släpar han sig ur sängen och iväg till jobbet. Jag ligger kvar. Ute skiner solen även fast det ser ut att vara riktigt kallt. Jag startar datorn för att lägga över ny musik till iPoden och funderar på vad jag ska äta till frukost. Jag slår på Kents nya skiva och klär på mig, för idag kära vänner, idag ska jag gå till Arbetsförmedlingen.

Det är söndag och E sover fortfarande. Jag ska strax gå ner i tvättstugan och starta en maskin. Det är alldeles tyst i lägenheten, igår kväll snöade det på Uppfinnarvägen och jag kom just på att jag ska göra scones till frukost. Det kommer bli en bra dag idag.

Rensar stearinrester ur mina fina höga gröna ljusstakar. Ur den ena trillar den lilla ljusstumpen ur som om det vore smör i botten. Ur den andra ser det ut att bli kämpigare.
Jag petar med en kniv, värmer upp med varmvatten, kyler ner med kallvatten. Just som jag kommer på ännu en idé jag ska prova slinter jag med kniven och slår till den andra ljusstaken som flyger över kanten på diskbänken.
Tusen bitar. Och kvar står jag med en ensam ljusstake, full med stearin, i handen...

Ansökningarna inför vårens eventuella studier är skickade. Inga överraskningar direkt.
Sökte Gävle, förstås, och sedan en distanskurs på halvfart på nästan inga poäng i digital fotoredigering.

Annars har jag ett sjukt lakritssug och en bisarr längtan efter att tvätta fönster.

Har varit en sväng på Myrorna i jakt på en hallmöbel. Utan lycka. Igår kom jag på att jag vill göra om i badrummet. Vill upp med saker på väggarna i vardagsrummet. Har tusen idéer. Vill på IKEA. Blir förhoppningsvis mycket fixat och pysslat med närmaste veckorna.
För tid har jag då verkligen.

Ikväll verkar det som att alla i världen utom jag ska festa och gå ut.
Och det känns bra, för jag är inte det minsta sugen.
Istället blir det pizza med min syskon. Sen kanske This Is England.

Och just det ja, igår fick jag parkeringsböter av Carpark.
Jag hatar Carpark.
Min pappa hatar Carpark.
Min syster hatar Carpark.
Vi hatar Carpark.
Jag har överklagat. För att jag hatar Carpark.

Och så har den där arbetsveckan gått. De fem dagarna. De 20 arbetspassen.
Och det känns både skönt och trist. Skulle tro att redan onsdag kommer jag vara uttråkad.
Men det får bli då. För nu är det helg och ikväll äter vi Ellens chili- och honungsmarinerade kycklingfiléer och sedan kollar jag Idol och promenerar med Hannah.

Världens bästa Martin utbrister, efter ett 75 minuter lång boxpass;
Ni ska bara veta hur det luktar här inne, som ett 60-årskalas.

På väg till bilen på Norranparkeringen möter jag en tant med en Willys-påse knuten runt huvudet, som en hatt.

Under bilresan hem lyssnar jag på P3's Kvällspasset där man diskuterar gatuvåldet på grund av den 16-årige pojke som dödades i helgen. En klok person pratar om hur vi låter ungdomar vara barn så länge nu, motför tidigare. Om hur vi ser 19-åringar som barn trots att det faktiskt är myndiga sedan ett år tillbaka och faktiskt gått ut gymnasiet. Att det ger unga människor en bristande ansvarskänsla. "De är ju bara barn, de visste inte bättre..." Kloka ord.

Hemma har E fixat middag och tänt ljus.

En sen fika på Wayne's med Ellen gör dagen ännu bättre.

Och väl hemma igen spårar fallfrukterna loss. Världens bästa.

Efter träning, systertid, telefonsamtal, några bra mail och extra mycket tillsammanstid lyfts hakan automatiskt och ryggen rätas lite lättare. Och så de där pistagenötterna.

En vecka kvar på jobbet. Fem dagar. 20 arbetspass.

En efter en bockar jag av alla punkter på min att-göra-lista. Mailar Janne, mailar Mark och Andrew, kollar kurser inför våren. Söndagsgöra. Regnig söndagsgöra.

Under tiden lyssnar jag igenom Emerys nya igen. Den är fortfarande inte särskilt bra.

Och av någon anledning längtar jag efter arbetslösheten. Att få tid över.
Kunna pyssla med saker, skriva. Fota. Växa. För nu känns det som att jag kört fast.
Sjunker och sakta försvinner.

Vaknade vid mulet väder och tänkte att min fotopromenad inte skulle bli av. Jag behöver solen. Efter en sväng på stan och lite fika hemma hos pappa fick jag mig ut ändå. Oinspirerad. Men det slutade med några bra bilder i alla fall.


Nu sitter jag hemma, har nackspärra, kurrande mage och är arg.
Jag är ofta arg nuförtiden. Det är nog inte så bra.

Jag o E ska göra tacos ikväll. Senare blir det kanske lite spel och musiktävling med vänner eller så blir det något annat, men hur som helst så är det jävligt skönt att det är helg!

Kvällens boxpass är utbytt mot ett snällare yoga-light. Känns betydligt behagligare. Mina vadmuskler har typ krympt sen måndagens boxpass så om ni ser en krympling som hasar runt kring Brännanskolan (för längre tar jag mig inte) så är det jag. In all my glory.

Jag är fruktansvärt bra på att stressa upp mig själv, över allt möjligt och ingenting alls. Tankarna bara rullar iväg, timmar jag slösar bara rusar ifrån mig och sakerna jag borde göra bara lägger sig på hög, gärna över mig. Tynger ner min kropp. Ner mot marken. Får mig att inte kunna göra någonting alls. Att inte kunna ta ett enda beslut. Utan att bara sitta och titta på den där högen som bara växer och växer och växer...