Igår nådde min sjukdomsuttråkning sådana höjder att jag sakta sakta tog på mig offentligt gångbara kläder och sedan sakta sakta promenerade till ICA där jag sakta sakta gick mellan hyllorna och sedan sakta sakta betalade och sakta sakta gick hem. Väl hemma bakade jag sakta sakta blåbärsmuffins och somnade sedan med magen full.

Idag ser jag ljuset i tunneln och imorse släpade vi oss ut i solen med hårdbrödmackor, Singoallakex (!) och en termos full med varm choklad. Sweet.

Jag har även hunnit göra hemmagjord müsli och sitter nu i telefonkö till ICA Banken. "Det är fortfarande några samtal före, men det blir strax din tur". Eller hur. Strax verkar vara ett jävligt luddigt begrepp.