På, ja, alla nivåer känner jag att min igentäppta näsa och smaken av wellpapp i munnen inte skulle var lika besvärande om jag nu låg i en hängmatta mellan två klyschiga palmer i ett så kallat solparadis. Bara så ni vet det.

Det är sånt jag ligger och tänker på. Det, och att avståndet mellan där jag är nu och där jag måste vara om ett par timmar inte är särskilt promenadvänligt. Och att snö aldrig är sådär fantastiskt som man faktiskt kan inbilla sig den där allra första vinterdagen.

Men. Jag har faktiskt ett kinderägg som ligger och väntar på mig. Och så var jag faktiskt på en riktigt trevlig fest igår. Och så känner jag att jag är på väg någonstans. Och så är ni riktigt fina.

Så, skål på det. För snart är jag igång igen.