Det är söndag idag, och det skriker bara ledighet om den. Några borden och ett par ska har hunnit stanna några få sekunder i mitt medvetande, men sedan snabbt förpassats till kalla intensiva måndagar.

Heliga helg.

Den har spenderats med glöggpremiär, film, sällskapsspel, vänner, lite shopping och bio. Twilight. Som var bra, faktiskt. En sån skulle man ha haft. Herregud så fint.

Jag har haft en ledig eftermiddag. Den spenderades med att leta parkering inne i stan (minst en timme) sedan shoppa loss på Lagerhaus (tack bästa vänner för en perfekt present) vilket sedan följdes av att jag bara låg i en hög och var less. Fruktansvärt less.

Så ikväll har det skett en uppryckning. Just nu håller jag på att baka choklad/torkad frukt/hasselnötsbiscottis som förhoppningsvis blir sjukt bra. Sedan blir det bio med Erik och Emil. Burn After Reading. Om den inte får mig att skratta så lägger jag nerPUNKT

Här i Umeå händer det sjuka saker. Jag hoppar mellan Folkbladet, VK, DN och Norran.

(Världens sämsta Norran. Jag kan inte förstå hur en tidning med så mycket pengar, så mycket makt och ett sådant monopol kan få komma undan med att skriva sådan ofullständig journalistik? Det görs om loggor, layout, färger och format, men inte blir det bättre. För man kan bara inte påstå att alla Kåges ungdomar är brottslingar och sedan avsluta en artikel på det där sättet. Det är ju bara fel. Skärp er och anställ lite utbildat folk. Eller en språkkonsult. NU.)

Inatt kom jag och min inflammerade käkled på det.
Jag är en ordbajsare. Nothing more, and nothing less.

Därför skriver jag inte om saker som betyder något. För då måste det ju bli rätt.
Istället skriver jag bara ord som passar ihop just för stunden och sen är det klart.

Jävligt praktiskt.
Fucker.

Nej, jag är inte bitter.

En man vid namn Fredrik drev mig igår till att utföra - vad som sedan visade sig vara - brutal självmisshandel. Jag kan numera inte röra mina armar och min rygg är alldeles .. svullen.
Vansinnet kallas bodycombat och kan komma att bli min död.

Annars så planeras det decemberfestligheter och jag letar utklädningsidéer istället för att plugga. Mycket roligare, faktiskt.

Det är något med min webbläsare som gör att jag inte kan kolla min bloggstatistik. Nu råkar Erik vara borta och jag bara råkade hamna vid hans Mac istället. Vad många ni blivit. Hej :)

Idag provar jag (återigen) på att plugga hemma. Min självdisciplin är förgänglig
och det hela brukar sluta i många olästa sidor och bitter ångest.
Men idag ska det gå. Idag måste det gå.
Det regnar ju för tusan.

Idag har jag haft den uslaste fulaste jävla dagen på hela det här året. Så för att skifta fokus tvingade jag mig själv att läsa lite kurslitteratur. Plockade upp Skrivboken.
Läste de 26 sidorna jag skulle. Läste några till. Bläddrade bland citaten. Log.

Så nu är jag där igen.

För det är alltid där jag hamnar. Jag trivs där. I den känslan. I den tanken.
Men nu ska jag plocka bort kraven på mig själv. Istället ska jag bara skriva. Utan något mål. Jag måste bara skriva. Jag behöver skriva. Uppenbarligen. Så, ge mig något. Vad som helst. Ge mig en plats. Ge mig ett namn. Ge mig en känsla. Ge mig några ord. Och så kanske kanske det kan bli något bra.

I skrivande stund håller vår fina gamla pålitliga Mazda på att surras fast på en släp för att köras iväg till sin nya (tro det eller ej!) ägare. Jag kommer sakna det lilla charmtrollet.

Idag är jag en duktig språkkonsultelev som reagerar på det här.
(Men å andra sidan en dålig människa som skrattar lite åt det här.)

Idag var jag på mitt första Step-pass på fyra år. HAHA. Näe, men det var väl fint.
Lite charmigt sådär. Fläng med armen hit, oj, nej, dit. Och flås och flås. Och hej och hå.

Jag och min mamma har även pratat julklappar idag. Julklappar. Jul. Så nu är det kört.
Nu vill jag tända ljus och baka pepparkakor och dricka den där årsglöggen jag kanske råkade köpa hem och göra goda saffransbullar med mandelmassa som Erik hatar och tvinga honom att äta dem ändå för att jag har kämpat så och göra stenhård knäck och frossa i skumtomtar och hugga julgran och äta skinkmackor med äppelmos och senap och fylla magen med xider-glitter!

Efter många om och med har jag och Erik äntligen fått tummen ur och köpt en bil.
En riktig bil. Steget mellan vår gamla Mazda 323 och vår nya stjärna är inte ett, inte två, utan snarare 200 steg i en vuxnare riktning. Om någon har en hund eller några kids att donera så är vi snart en fullfjädrad Svenssonfamilj.

Hemma efter en spel- och fikakväll med landslaget. Alltså lands-kyrko-landslaget. Mycket trevligt! :) Nu sitter jag i köket och peppar för lite nattliga studier. Imorgon klockan tio ska min del i ett skriftligt arbete var så gott som klart. Och det ska nog gå bra. Om jag bara kan fokusera. (Det är något som luktar chips här. Och i sängen luktar det oregano. Allvarligt.)

Efter morgondagens lilla gruppträff ska jag åka hem en snabbis. Alltså hem-hem. Det blir fint. Sedan väntar Storfrämmen. En hel hög med vänner hemifrån stan. Det kommer bli en fin helg. En rolig och studiefri helg. Vilken lyx!

Lättad tänker jag att det kanske ändå finns hopp för den här galna världen.

Istället för att flitigt ägna tid åt studier somnade jag o Erik i en hög efter maten. Snyggt. Vaknade nu med luddig blick och noll klipp i stegen. Om man säger så. Hu.

(Idag var Erik på banken. Pratade lån. Vi ska bli med ny bil.
Jag tror vi måste börja kalla oss vuxna nu.)

En saldokontroll mellan motvilligt skingrade fingrar gav otroligt nog inte den ångest jag hade förväntat mig. Lättad lägger jag mig för en god natts sömn.

(Och hoppas att jag lyckats fortsätta förtränga det faktum
att jag har skjutit på lite för mycket till imorgon.)