har jag funderat på förändring. Vad det gör. Vad det ger. Varför det kan vara så skrämmande, och samtidigt så bra. Jag har funderat på hållbarhet. Hur det skapas och vad det är. Jag har även funderat på vänskap. Vad det kan vara värt och hur mycket det måste få betyda.

Sedan har jag tänkt på rabarberpaj. Att det är gott. Och nödvändigt.
Allt ska inte behöva vara så världsomvälvande.

Då mina egna ord inte känner för att infinna sig idag lämnar jag er med någon annans inspirerande idéer och tankar om världen.

Lördag. Ledig. Har ett knortbett stort som en golfboll i pannan. Jävligt snyggt.

Bara mygg, bara mygg, bara massor utav mygg.

Två arbetsdagar avklarade och det känns som om jag inte gjort annat. Livet på kyrkogården är verkligen oföränderligt. Men, jag gillar det. Idag var det studentbal för min bror och alla hans vänner. 234 foton, är det mycket? Så många bilder hann jag i alla fall skrapa ihop under eftermiddagen. Heja mig. Bilderna kommer lite senare.

I övrigt har jag myggbett över hela kroppen och grönska fulla fötterna. Sommar är fint.

Nu har jag officiellt sommarlov. Det firades igår med att kolla på Lost och blåsa runt på Ersboda. Idag packar jag inför morgondagens hemresa. Det är kläder och andra små prylar överallt. Jag förstår inte riktigt hur det här ska gå till. Ikväll går vi ut och äter, några restaurangtips?

Idag ska jag finslipa hemtentan och sedan lämna in. Få sommarlov. Så fint!

Jag sitter och skriver på min lilla hemtenta. Jag tycker om den, faktiskt. Den är lite som en övergiven hundvalp jag måste ta hand om. Nackdelen är väl att den ibland kissar på mig. Jo, jag är trött. Från och med imorgon har jag räknat med sommarlov. Vilken härlig tanke.

Samtidigt som jag skriver hemtenta försöker jag förbättra min arbetsprocess. Det går sådär. Jag vet inte ens om man kan kalla det för en process som det ser ut nu. Snarare ett slags övervåld. Lite som att skita meloner, tänker jag.

Just över en halv sida hemtenta skriven på drygt 15 minuter. Om jag nu bara kan hålla igång så ska det inte behöva ta alltför lång tid det här. Jag känner hopp. (På söndag får jag träffa min syster för första gången sedan februari, typ. Jag längtar.)

Igår hittade jag en gammal anteckningsbok full av ord och idéer. Livet, på papper. Det fick mig att känna att jag kommit någonstans, även fast det ibland inte alls känns så. Jag är långt borta från mycket av det som snurrade i mitt huvud då. Och längre vill jag. Perspektiv är sunt.