Jag borde sedan någon timme vara på väg till skolan för att styra upp allt jag har att göra i veckan. Det har inte riktigt (som vanligt) gått som jag tänkt med tidsplaneringen. Det gör ingenting. För idag har jag hittat en ny drömlägenhet. En perfekt liten etta med allt jag vill ha och behöver. Nu tycker jag att det är dags för min tur att vända så jag väljer att tro att det här kommer att gå vägen. Håll tummarna för mig kära vänner!

I veckan har jag mängder med kurslitteratur att trycka in i huvudet och mitt första riktiga språkkonsultjobb att förbereda. På lördag smäller det (det känns sjukt bra ändå). I helgen kommer också fina Madde hit. Det ska bli underbart och jag längtar!

(Igår åt jag surströmming hos bästa Emil och Linn.
Det är konstigt hur fermenterad fisk kan få en att le.)

Som en tyst åskådare spenderar jag timmar följandes andras liv. Minut efter minut till tiden tar slut. Min kreativitet förtrycks och mina tankar om världen uteblir. Acceptansen av de vägar som råkar hamna framför mig leder mig alla gånger in på dunkla sidospår på vilka jag går vilse.

Jag och passiviteten går hand i hand genom dagar av väntan på att allt ska falla på plats. Att jag ska hitta tillbaka till mig. Ibland kommer jag fram - lyser och älskar - men energin brinner snabbt. Utmattning och tystnad blir det enda som återstår.

Jag har bestämt mig för att ta de små steg som behövs.
Men först måste jag ta det stora. Resa mig upp.

Idag shh:ar jag mig själv och tänker på det lugnande ljudet av ett blodlopp.

Hemma i Skellefteå. Med ett hår mörkare än vad det varit på länge och en lista på bara roliga saker framför mig känns det här som en sjukt bra morgon. Först ska jag bara fixa lite företagsgrejer sedan ska jag ge mig ut i höstvädret.

(En helt fantastisk liten film!)

12,5 timmar i en källarlokal under biblioteket. Jag är helt körd i huvudet. Som tur är väntar långhelg efter morgondagens redovisning. Kalas och inflyttningsfest. Jag längtar.

Hemma efter en 10 timmars arbetsdag. Dagen har varit sjukt produktiv och mycket av den obefogade ångest jag kände imorse är borta. Det tackar jag världens bästa arbetsgrupp, höstsolen och min fina vän Emil för.

Nu sitter jag och äter middag (makrill i tomatsås och äggröra - studentmode is ON) och funderar på om jag ska ta itu med kaoset till språkkurs som hägrar framför mig eller om jag ska slösurfa i fem minuter till och sedan somna till Idol. Oh, decisions, decisions.

Idag har vi suttit hela dagen och arbetet med veckans stora gruppuppgift. Vi är så seriösa att det nästan kan tolkas som oseriöst. Kunskap, inspiration och förändring - mycket bra grejer!

Tillbaka i Umeå. Har haft en helfin helg tillsammans med underbara vänner, bokat biljetter till årets höjdpunkt och kommit tillbaka till ordning och reda. Hem, om än tillfälligt. (Förlåt för min distans.) I veckan ska det planeras och genomföras en lätt ogreppbar men garanterat fantastisk redovisning, sedan åker jag hem till Skellefteå för några dagar. Jag längtar.

Älskar min syster! Har bokat konsertbiljett och peppar Stockholm sista november!
(Livet i skogen är helfint!)

Idag tar jag mitt pick och pack och åker till Kyrktåsjö. Badtunna, god mat, underbart sällskap och en sjukt välbehövlig semesterhelg väntar.

Firade gårdagen med middag på Lottas och blåbärspaj hemma hos mig tillsammans med fina vänner. Fint! Gratulationerna kom från alla möjliga håll (men de allra finaste kom 11:05 och 18:53. Kärlek!) Sedan lyssnade jag på nattmusik och somnade. Sedan kom det en helt vanlig torsdag. (Ålderskrämporna har för övrigt redan hunnit ikapp mig. Min rygg och nacke är helt fucked up.)

Imorgon fyller jag år. Mys.

Jag kan inte sova. Har försökt, men gett upp. Istället svarar jag på mejl, lyssnar på det här och försöker få den kommande veckans alla måsten att försvinna ut ur mitt huvud.

Ute har någon slags höstkänsla lagt sig över Umeå. Om regnet bara kunde hålla sig borta skulle jag älska det. September är fint.

Klockan är halv fyra, jag är småbakis och all tid bara försvinner.
Funderar på att baka lite. Risken finns dock att jag äter upp allt på en gång.
Lagom nyttigt. Men tjock är det ju inget fel att vara, sägs det.

 

Sju timmar senare känner jag att det inte hade kunnat bli mycket bättre. Tack finaste.
I övrigt ser jag ett mönster i mitt tänkande. Allt är under alldeles oläckligt stark kontroll. Det är inte upp till mig, så jag ler och tänker att det ordnar sig.
Godnatt.

Allt ser faktiskt så mycket bättre ut i mörkret. Hej lördag!

Det enda jag kom hem med var en bokföringsbok till företaget och en påse nektariner. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Men mitt konto det ler, och det är ju alltid något. Den här dagen känns inte helt okej. Jag hoppas att kvällen har något bättre att komma med.

Häromdagen fick jag pengar från CSN. Idag tänkte jag se till att de mer eller mindre tar slut. Trevliga lördagsplaner.

Jag sitter och skriver på en uppgift till kursen Webbmedier I som vi just börjat läsa. Om internet. Om Web 2.0. Om hur vi - du och jag - är internet. Det är verkligen intressant och jag kommer på en mängd saker som jag tycker och tänker om världen och hur vi lever i den. Jag reflekterar. Och sedan känner jag att det var längesedan jag gjorde det. Aktivt tog ställning. Funderade ut vad jag tycker - var jag står. En skrämmande tanke. Det är alldeles för lätt att bara simma på ytan. Åka med. För när jag sedan läser vad jag skrivit är det som om det inte är jag som skapat det. Jag är alldeles för distanserad. I min egen lilla bubbla. Popp.

Och sedan blev det inte så mycket mer gjort. Bara en hel del musik, photoshop och fikapauser. Och ett stycke kurslitteratur beställt. Heja. Jag tänker att den här dagen har varit den väntade, välbehövliga, långt försenade härdsmälta som skulla komma förr eller senare. Fint och nödvändigt.

Hittills idag har jag handlat mat, lämnat min studieförsäkran till CSN, hatat internet, hjälpt Erik köpa en stor anka, ringt om min eventuellt blivande lägenhet, surat ihop totalt, tjafsat, ätit köttbullar, läst två sidor kurslitteratur, inte beställt den där boken jag borde beställa, inte bokat tid för min vitaminbristkoll, blivit toknervös inför mitt första riktiga språkkonsultjobb (hjälp), svettats, haft ångest, blivit glad av ett välbehövligt mejl, ryckt upp mig samt bränt pengar. I övrigt är min blick tom, min hud blek och the goddamn pen jävligt blue.