Och en vidöppen väg rullar ut framför oss *
Hemma i Umeå. För 13 mil sedan packade jag in alla mina tusen väskor i bilen och nu sitter jag här. Har öppnat posthögen, börjat frosta av frysen och funderar på att packa upp alla de tusen väskorna igen. Hej verkligheten.
Just nu känns det väl sådär. För här finns ingen 9-kilometers-promenad-kompis, inget smittande Brännströmsskratt, ingen som kommer klädd i ett språkskämt bara för min skull, inget boom, ingen hattkompis, ingen Caroline och ingen fantastiska faktaupplysningar om spindlar och brittiska mäns mjukdjursvanor. Nej, här är bara jag och utan er känns allt lite tråkigare.
Meen. Jag och Hanna har suttit och ringt upp blivande språkkonsultstudenter idag, vilket gjorde mig lite peppad på höstens inspark. Det är alltid något.
Just nu känns det väl sådär. För här finns ingen 9-kilometers-promenad-kompis, inget smittande Brännströmsskratt, ingen som kommer klädd i ett språkskämt bara för min skull, inget boom, ingen hattkompis, ingen Caroline och ingen fantastiska faktaupplysningar om spindlar och brittiska mäns mjukdjursvanor. Nej, här är bara jag och utan er känns allt lite tråkigare.
Meen. Jag och Hanna har suttit och ringt upp blivande språkkonsultstudenter idag, vilket gjorde mig lite peppad på höstens inspark. Det är alltid något.
Kommentarer
Postat av: Emil
Men Bioklubben finns, i alla fall när du kommer hem från semestern =)
Trackback