Mitt i allt ytligt tidsfördriv ringer telefonen. Rösten är saknad och bekant. Jag sitter oförberedd i ett samtal jag själv länge tänkt ringa, men inte ringt. På andra sidan är det lika överraskat.
Du vill fly, jag kan inte tänka. Ämnet avhandlas som ett nödvändigt ont, någonting måste ju sägas. I trevandet hör jag stressen. Paniken. Du hittar en utväg och jag blir kvar i tystnad. Och ämnet sen: förr eller senare. Vad väntar då? Att det skulle vara så svårt trodde jag aldrig.