När jag låg vaken i sängen nu på morgonen kom jag att tänka på doften av hägg. Lugnet som ligger över varma sommarmorgnar och känslan av nytt, mjukt, grönt gräs under känsliga ny-sommarfötter. Smaken av jordgubbscider en solig sensommarnatt. Ljudet av festival och värmen från solbränd hud mot solbränd hud.

Jag är inte less på vintern än, men det är fint att drömma sig bort för en stund. När sommaren väl anländer kommer den att vara efterlängtad och mycket välkommen. (Men nu när jag tänker efter: herregud vad jag längtar.)

Mitt i allt ytligt tidsfördriv ringer telefonen. Rösten är saknad och bekant. Jag sitter oförberedd i ett samtal jag själv länge tänkt ringa, men inte ringt. På andra sidan är det lika överraskat.
Du vill fly, jag kan inte tänka. Ämnet avhandlas som ett nödvändigt ont, någonting måste ju sägas. I trevandet hör jag stressen. Paniken. Du hittar en utväg och jag blir kvar i tystnad. Och ämnet sen: förr eller senare. Vad väntar då? Att det skulle vara så svårt trodde jag aldrig.

Jag har verkligen världens finaste vänner.

I varje självständighet
vilar det en bön
om motsatsen.

Konsten att låta det regna.

Ge sig.

-Bob Hansson

Jag förstår inte hur det kan vara så förbannat svårt att faktiskt höra
vad en annan människa har att säga.

Att lyssna är inte bara förmågan att hålla sin egen mun stängd.
Men det kommer du nog aldrig att lära dig.

Och det är synd.

05:50. Nollfem Femtio. Förjävla Tidigt går imorgon bussen mot Umeå och en väldigt avgörande dag i mitt lilla mesiga liv. Sist jag skrev provet var det inte lika viktigt. Sist jag skrev provet var det mer som en kul grej. Nu är det inte kul. Nu känns det viktigt. Och jag är Nervös.

Idag gick jag på stan i t-shirt och vårjacka. Sen åkte jag hem och gjorde världens godaste lunch och funderade på att köpa hem frön och plantera lite kryddor.. Och allt var bra.

Sedan kraschade jag i någon slags tomhet. Mellan det kassa sortimentet på Blomsterlandet och det faktum att jag börjar jobba om en timme och en kvart gick solen ner i min värld. Nu är det mörk skymning, kallt i min våriga t-shirt och ensamt i en tyst lägenhet.

Jag vill krypa ur mitt skin, in under soffan och bara gömma mig ifrån hela världen.

Nu har jag bestämt mig. Nu vet jag vad jag ska söka.
Och självklart har alla andra i världen också bestämt sig just ikväll. Sådär härligt i-sista-sekunden. Överbelastade hemsidor är inte vackert. Speciellt inte just nu då varje sekund är en kamp mot tveksamheten.


Skjut mig någon.

Idag har jag bestämt mig för att sluta göra saker halvhjärtat. Jag ska börja vilja mer. Inse att allt är val, och alldeles för ofta väljer jag att inte välja. Och det är ju ett jävla val.

Jag har varit bra på mycket saker. Att hålla i trådarna, bland annat. Ha kontroll över saker och ting. Jag ska försöka bli bra på det igen. För dagens föreställning är inget jag vill fortsätta betala för.

På väg till en ny vän sprang jag idag ihop med en mycket gammal vän. Den bästa sorten också. Jag måste bli bättre på det där. Hålla kontakten.

Jag har kommit på massa viktiga saker idag. Sånt som är viktigt för mig. Ni får ursäkta att jag spaltar upp det på ett sånt opoetiskt sätt. Även fast jag känner mig allt annat än opoetisk.

Det var jag mot snön när jag cyklade till Friskvårds idag. Den stack mig med spjut i ögonen och slog mig med igelkottar på kinderna. Jävla snö, tänkte jag.
Efter ett Release-pass var det andra bullar. Ljuva vinterland. Mjuka snöstjärnor.
Schizo.

Nåväl. Under filten på yogamattan kom ångesten och den där jävla sönderanvända offerkoftan fram. Kände att det fick vara nog. Så på Åhlens bröt jag senare mitt ofrivilliga köpförbud och hostade fram helgens drickspengar i utbyte mot en fin anteckningsbok.
Min nya Må-Bra-Bok.

Så idag ska jag skriva. Men jag ska också börja sätta in bilder i mitt hejja-för-fan-Lisa-fotoalbum, för jag är faktiskt HELT SJUKT BRA!