Min vän Simon är en miljökille. Han kan det mesta om allt vad ekologiskt och KRAV-märkt heter. Han är för samåkning, lokalproducerat och, framför allt, egenplockat. Han vägrar äta vanliga Chiquitabananer och har flera gånger glatt framfört sin lycka över mitt Svanmärkta diskmedel.

Min vän Simon är mitt miljösamvete. När jag köper, eller gör, något som jag vet inte är det bästa alternativet, rent miljömässigt, kommer jag alltid att tänka på Simon. Och att tänka på Simon leder snabbt till tanken att jag är en hemsk människa som inte väljer att ta hand om miljön i den utsträckning jag faktiskt kan.

Så när jag idag diskade en himla massa disk under rinnande vatten tänkte jag på Simon. Och mådde dåligt.

Efter det kunde inte ens den ekologiska ketchupen, som ställdes fram på middagsbordet en stund senare, lätta mitt dåliga samvete.

Med choklad och jordgubbar och kakdeg och mjölk, mjölk, mjölk.
Jag är inte laktosintolerant. Jag kan flyga.

Efter en kall och sjukt snorig dag på jobbet, efter ett sms jag inte ville ha och efter att nästan ha slarvat bort alla min nycklar cyklar jag i motvind hem. Musiken i öronen gör mig bara argare än vad jag redan är och ungen på Brännanbron spär på ilskan genom att ihärdigt försöka sticka en pinne genom mitt framdäck. Hans usla förälder till mamma står vid brofästet med en jävla pizza i handen och skrattar. Vid cykelparkeringen glider en ung machokille ikapp mig med sin silverfärgade BMW och tutar. Högt. Som fan. Jag kväver reflexen att slå in framrutan på bilen.

Väl inne i lägenheten står påsen med plockgodis från gårdagskvällen kvar på rumsbordet. Kvar finns bara Lisa-godisar. Min uppmärksamhet fångas av Ben Gibbard och i kylen står laktosfri keso.

Mobilen ligger på ljudlös i köket och jag själv ligger stilla i vardagsrumssoffan.
Datorn, iPoden, kesomackorna och jag.

In: En riktigt härlig lön.
Ut: Mindre härlig mängd tusenlappar i skuldavbetalning och räkningar.

Huga. Men ändå peppande att jag har kvar mer än de tre guldslantar
jag fick leva på efter förra månadens IKEA-resa. Sweet.

Vår lägenhet börjar för övrigt bli riktigt hemtrevlig och idag hittade jag
de snyggaste tavlorna ever till vardagsrummet. Catchinga.

För första gången någonsin, ja jag tror faktiskt det, är jag vaken långt före E en ledig dag. Den här förkylningen har rubbat min dygnsrytm. Men det är skönt att vara vaken själv i en tyst lägenhet.

Idag ska den få sig en omgång, lägenheten. Då vi snart har alla möbler vi vill ha kan det ju faktiskt vara en idé att göra lite fint också. Gardiner exempelvis. De bara ligger där i påsen och ser snygga ut. Upp ska de. Nu. Sen.

Jag vill ha en sjukt bra digital systemkamera. Typ nu.
Och frukost.

Jag är sjuk. Inte alls kul. Tät överallt och snor. Allt detta snor.
Jag har varken tid, lust eller råd att vara sjuk nu igen.
Så imorrn blir det att jobba ändå, gå med grästrimmer hela dagen. Till jag stupar.
Och så ska jag låna en tusenlapp av E för att köpa lunch.
Matmonstret med en pojkvän som skiter pengar. Farliga grejer. Ha.

Snor.

Idag fyller min lillebror hela 17 år. Snart myndig. Känns helt ologiskt. I mina ögon är han typ en stubbe hög och springer runt med en håv och skriker "ska jag fånga dig?" till alla han ser. Men sanningen är att det slutade han göra för längsen. Mer eller mindre i alla fall.

Han är lustig min bror.
Han skulle nog inte kunna hitta sina jeans om han så än hade dem på sig.
Han kan definitivt klassas som blind när det kommer till att leta rätt på saker.
Det går bara inte.

Å andra sidan styr han med järnhand konsten att ge kvicka svar på tal.
Han måste nog vara den roligaste människan jag känner.
Eller så kanske han bara tilltalar min simpla humor. Det funkar helt enkelt.
För varje gång vi ses skrattar jag till tårarna rinner.

Speciellt när han ser ut som en fulgrek i ansiktet. Som här.
Bullbollbror. Du är världens bästa.
Grattis på födelsedagen!

Jag ska klippa mig den första september. Så jävla värt. Speciellt med tanke på att jag ser ut som en enbuske i håret och min favoritfrisör faktiskt bara jobbar en dag i veckan och ändå hade en tid ledig åt mig. Jag är peppad.

Nu ska vi alldeles strax iväg och fira systers pojkvän som fyller 20. Wei :)

Ikväll blir det sedan fest. Just nu vill jag mest bara sova, men det kommer nog ordna sig. Brukar vara så. Farliga grejer.

För övrigt har jag 10,05 kr på kontot. Eller förlåt, på kontona. Alla.
Man kanske skulle ta och gå i förtidspension. Få loss lite cash...

Efter en riktigt dålig dag på jobbet kändes allt mycket bättre efter ett trevligt samtal från söta och glada Caroline som bjöd till fest och kom med tips om ett riktigt bra jobb som hon tyckte jag skulle söka. Och det är klart jag ska det! För det vore ju hur värt som helst att jobba där! Och fest ska också bli riktigt riktigt roligt. Tack Caroline, du är en klippa! :)

Det var en olycka mellan tåg och personbil i Slind.
En död och en annan svårt skadad. Fy fan.

På Bolidenvägen bakom vårt hus passerade nyss åtminstone tre ambulanser, en polisbil och kanske en brandbil med sirener och blåljus på. Jag får ont i magen. På Norran skrivs det ännu inget. Undrar om det är en stor bilolycka. Eller något i Boliden kanske. Otäckt.

Är hemma själv idag. Fixar inför loppisen jag ska vara med på imorgon. Göra mig av med gammalt skräp. Tjäna lite pengar. Behövs just nu. Utöver det är jag uttråkad. Blev inga bra bilder tagna igår, tror jag. Har inte ens orkat kolla igenom dem. Känner mig gnällig. Tråkig. Vill ha något att se fram emot. Typ att bada i chokladglass.

Ikväll kommer min kära syster hit. Vi flyr datorspelande pojkvänner tillsammans. Bäst så. Kommer nog blir lite Wii-spelande, lite tv och ganska mycket godis. Mycket bra.
Hon är snäll min syster.

Min bror med för den delen. Han är coolast i stan. Bullbrodern.

Hemma sjuk. Huvudvärk. Trötthet. Men efter att ha suttit uppe och kollat fotosidor sedan åtta imorse känner jag att jag måste ut och fotografera. Vad som helst. Kanske ska försöka inrikta mig på annat än naturbilder och närbilder för en gångs skull?
Utanför lådan ni vet. Ja, kanske.

Jag har ju inte ens berättat att vi faktiskt hämtade våra soffor förra veckan. Lycka. De blev verkligen hur bra som helst. Och igår kväll beställde vi lite möbler från IKEA och idag ska vi försöka välja nya tapeter till köket som vi, otroligt nog, ska få tapetserat alldeles gratis. Det tar sig. Och bra blir det. Snart kanske vi till och med kan styra upp en inflyttningsfest :)

Och just ja, Camilla Läckberg har inspirerat mig. Jag ska tydligen skriva en bok. Eller hur.

Började kvällen med storslagna planer om städning och fixande, om bloggning, om läsande, om väljande av kökstapeter och IKEA-beställningar. Om egen tid. Om jobbsökande.
Om en lång natts sömn.
Men nej.

Nu sitter jag här. Har visserligen dammsugit, men det är nog det enda. Surdatorn bara segar, det s k personliga brevet, som hand i hand med min CV ska vandra Skellefteås gator, har inte skrivit sig självt och min rygg verkar vilja säga mig något. Vad vet jag inte, men den tar då i så det räcker och blir över.

Och inte har morgondagens lunchmakaroner kokat sig själv heller. Dammit.

Jag är fascinerad över hur fantastiskt svårt det är att skriva ett personligt brev för en jobbansökan. När jag väl fått ner några rader och läser igenom dem kommer jag på mig själv att låta som en förstoppad finansman med uttryck som med anledning av och genom bekanta. Det blir nog inget nytt jobb. I varje fall inget som inte kräver nasalt uttal och slipsnål.