Idag hittade vi en död mus och en död fågel på kyrkogården.
Häromdagen hittade jag en höftkula när jag luckrade jord och
i måndags var det någon, ja, någon, som hade bajsat, ja, bajsat, på en av gravstenarna.

Vid matbordet visar sig mina bristande matematikkunskaper sin fula nuna och
min bror bestämmer sig för att lära mig ett och annat.

Bror: Om Olle har två äpplen och äter upp tre, hur många har han då?
Jag: Minus ett äpple.
Bror: Bra Lisa.
Jag: Men då har han ju typ spytt upp ett äpple och sen ätit upp det igen.
Bror: Ja. Typiskt Olle.

Imorse när vi kyrkogårsarbetare anlände till jobbet hittade vi en ung man sovandes på kyrkogården. Trästocksfestivalen var ett faktum.

Då festivalcampingen är cirka två meter från kyrkogården hittade vi de mest spännande fynd under dagen, då alltså även en tapper festivalbesökare som tycks ha dåsat till på hemvägen. Då temperaturen låg på härlig +7 grader imorse kan han inte ha känt sig helt fräsch när vipetade på honom med våra krattor.

Efter två dagar avklarade och en to go så måste jag säga att
de snälla 17-åringarna i Solitaries lätt varit bäst hittills.
Och det vill inte säga lite.

Men Bill och hans kollapsande byggnader är ju inte så pjåkiga de heller :)

Jag är trött på att inte kunna skriva. Jag är trött på att inte våga ta plats och ta de där fantastiska fotografierna som jag ser finns där. Jag är trött på att gå miste om alla de människor som skulle kunna betyda så mycket. Jag är trött på att inte ha några pengar. Jag är trött på att inte hinna med allt jag vill och ändå ha ledig tid till mig. Jag är trött.

Då nästan all min tid spenderas antingen på jobbet med iPoden i öronen eller hemma vid stereon som står kopplad till E's dator är min Last.fm helt mobbad nu. Nog för att de kommit på att "shit, vi kanske borde se till att folks iPods registrerar vad de lyssnar på" så måste man ändå ha automatisk synkronisering med iTunes varje gång man kopplar den till datorn och nicht mister, det gör jag bara inte.

I alla fall. Det jag skulle säga var. Mahaaaaaaa. I got me some gooood music.

Den här bilden har kommit upp som visningsbild på Pixbox idag.
Blev en liten glädjesnurr på dagens tidigare skitkarusell.

Nu ska jag göra stuvade makaroner.
Jag kommer mest troligt bli lika besviken
som jag blivit vid ätande av glasstrutar och våfflor.
Saker smakar inte längre som de gjorde.

Jag är som en kotte och en boll.

Efter en lång stunds bloggtorka har jag börjat sakna skrivandet. Jag har helt enkelt inte tagit mig tid. Jag saknar skrivandet. Jag saknar läsandet. Jag saknar de långa fotopromenaderna. Har helt låtit jobbet och vardagen ta ifrån mig all den tid jag har.
Och nu börjar jag känna hur tomt det är.

Tusen tankar finns klara att förmedlas, förklaras och uttryckas.
Nu gäller det väl bara att hitta någon ände att börja vid.
Att komma igång.