När jag var fyra år föll jag handlöst över syster och bröt hennes arm. Hon var ett år och fick gå med gips och allt.

Kanske satte det något form av spår i henne, jag vet inte. Det jag dock vet är att hon kan konsten att få ett rum att se ut som kriget inom loppet av några minuter.

Att hon vet hur man omger sig med de bästa av vänner.
Att hon visat att det lönar sig att vara kräsen och att hon just upptäckt skor.

Jag vet att hon kan konsten att berätta en histora på det bästa av sätt och att hon alltid får alla runt sig att skratta.

Jag vet att ironin är hennes enda språk och att hon kommer nå hur långt som helst.

För när jag ser henne hjälpa J att fästa den där flugan under skjortkragen ser jag att hon vuxit upp. Hur det gick till vet jag inte. Men idag tar hon studenten och ett steg ut. Världens bästa syster. Grattis.