Imorse funderade jag ordentligt över varför man (jag!) utsätter sig själv för detta vansinne. Det är dumt att hälla i sig saker som får kroppen att helt enkelt vilja lägga ner verksamheten. Men ganska kul var det ju igår ändå. Huvudvärken till trots.

Om 60 minuter står jag med en skivstång i handen och tittar på mitt bleka nylle under mördarbelysning i en spegelsal på Södra Järnvägsgatan 55. 1 timma och 15 minuter senare ligger jag och sprattlar på en tunn madrass med magen i kramp och rodnaden på max. 12 timmar senare är orörligheten ett faktum. Ve och fasa.

Hemma efter en runda på stan och Solbacken. Inne på Shape hittade jag perfekta dekorationen till en stor glasvas som jag fått av kära mor. Hann sedan med en sväng förbi en nypiercad bror. Världens bästa bror. Där hittade jag också Paris, je t'aime som jag lånade hem för att se imorgon. Bakissöndagen. För ikväll blir det fest och utgång :)

Så nu, medan Life in Your Way rullar ur högtalarna i vardagsrummet, ska jag styra upp lite mat och göra mig iordning i min ensamhet. E är i Sthlm över helgen och det börjar kännas tomt.

Varit hos Cicci och kollat på Idol. Eller ja, vi pratade mest hela tiden. Typ oavbrutet från det att jag kom in genom dörren till det att jag gick ut genom den. Mycket trevligt :)

Har börjat få nån konstig kramp i magen, varje morgon innan jag fått mig till jobbet och varje kväll efter typ åtta-nio. Ingen aning om vad det kan vara. Det är inte mjölken i alla fall. Kan omöjligt vara för jag försöker vara försiktig med det. Magkatarr? Kan det vara så illa? Fyy.

Annars peppar jag för middag och fest med Cilla på fredag!
It's just you and me baby! ;)

Såhär långt kan det mycket väl vara bland de skönaste jag hört på länge.
Jag kan inte annat än älska the Dave. Min hjälte. För alltid.

Imorgon klockan 06.35 åker jag, syster, bror, paps och Maria till Stockholm. Vi skulle egentligen åka först vid tio, men eftersom SAS inte vill att vi ska dö (tack snälla SAS) är det flyget inställt och våra biljetter ombokade. Håller just nu på att paniktvätta då jag insett att alla kläder jag tänkt ha med mig är smutsiga. Har inte packat överhuvudtaget än. Och ikväll är vi bjudna på middag och mys med kattungar.

Idag har jag ätit djungelgurkor.

Hemma idag med. Saknar helt och hållet energi. Har bara sovit och sovit. De få timmar jag varit uppe har jag ägnat åt att inse hur otroligt trist det kommer vara att bli arbetslös senare i höst. För på kyrko kan jag ju faktiskt inte jobba hur länge som helst.
Panikslagen som jag blev uppdaterade jag därför min CV på ams.se och sökte säljjobbet på Twilfit. Ett steg i rätt riktning. Jag kom också på att jag ska skaffa Photoshop. För om jag ändå ska sitta hemma helt sysslolös kan jag väl åtminstone ägna min tid åt något jag tycker är kul. Jag borde också hitta ett skrivprojekt som jag kan försvinna in i.
För förra höstens ångestfyllda vardagstomhet orkar jag bara inte med igen.

Ser dokumentären om World Trade Center som just nu går på Tv3. Mannen som slår ett random telefonnummer och ber kvinnan som svarar att meddela hans fru att han är oskadd får mitt hjärta att stanna och alla jävla modebloggar som poppar upp framför mig att göra mig illamående. Att se hans fru sitta tyst, lekandes med kanten på sin kofta och veta att han aldrig kom ut ur byggnaden får tiden att stå stilla.

Fyllde år igår. Bakis som ett ägg släpade jag mig på vingliga ben till ICA för att köpa glass, kakao och färdigbakade bullar. Väl hemma skulle kladdkakor massproduceras. Att vara illamående och stå i ett varmt kök med ätbara saker framför sig är inget jag rekommenderar. Men det gick vägen. Och vid två-tiden kom släkten inflygandes med paket och knappt nyktra tonåringar. Det fikades och åades över lägenheten. För fint har vi fått det. Smycken, inredningsgrejer och orkidéer uppenbarade sig ur färglada presentaskar.

Senare följde fulmat hos kära syster och Jonas medan "Torkel i Knipa" visades på vardagsrumsväggen.

Efter samtal med kära Alida blev det mer fika hos E's familj där Elin också fyllde år. Sågar i alla dess former, fler orkidéer, stearinljus och smycken blev mina. Tack.

Idag är jag hemma. Det gick bara inte imorse. Så idag ägnar jag mig åt vila och egen tid.
Precis vad jag behöver.

Gardiner i köket. Ny duk på köksbordet. Vardagsrumsbordet på plats. Och vin och sprit och öl och cider och oj vad det går på kylning. Födelsedagsfest ikväll. Inflyttningsfest ikväll. Världens bästa fest ikväll. Och musiken. All den bästa musiken.

För övrigt blev mina chocolat-chocolat-chip-cookies som jag just bakat mer som en enda stor chocolat-chocolat-chip-cookie. Men fyy så god.

Efter att ha städat lägenheten och bakat sega hallonrutor ligger jag i soffan framför Spirited Away. Hur förälskad jag än blir i allt som har med filmen att göra faller mina ögonlock tungt ner och soffans kuddar känns allt mer välkomnande. Inför morgondagens shoppingtur och chocolat-chocolat-chip-cookie-bakande känns sömn som en god idé. Så. Godnatt.

Längst hårfästet har jag för tillfället mörka osymmetriska fläckar som letar sin väg in under hårstråna. Runt mitt huvud finns en doft av balsam som sticker i näsan. Mitt hår är nästintill svart och min nyklippta lugg spretar åt alla möjliga, icke önskvärda, håll tack vare en illa placerad virvel. Nöjd? Nja. Men det brukar ta sig.
Om tre dagar kommer jag vara peppad.

Och Facebook, ja, jag vet inte det jag.