under dag tre av min sockerstinna våldshistoria bjöds det på sockerkakor (jävla plural) med citronglasyr, marylandcookies och två hela jävla Paradisaskar. De vet hur det ska krossa mig. Locka mig tillbaka in i sockerkarusellen. Jävla skit. Imorgon. DÅ (är jag ledig).

Valborgsmässoafton. Ett konstigt litet jippo.
Ungdomsfylleri och värsta-coola sportkillarna känns inte alls lika lockande som för ett par år sedan. God mat och ljuvligt sällskap är det enda jag behöver. Därför tar vi ikväll den lilla zebrabilen och brummar ut till Brännsfors. God mat och ljuvligt sällskap.

Dagen till ära kör jag premiär på världens bästa jeansshorts och det somrigaste linnet i garderoben. Värmerekord och strålande solsken. Jag kan knappt tro det är sant.

(På väg hem från jobbet mötte jag en man iklädd yllemössa och mörkblå dunjacka. Jag sade åt honom att han cyklade åt fel håll och pekade med hela armen i riktning mot psyket.)

Dag två i min sjuka sockervärld.
Bondkakor, kolakakor och, den största fienden av dem alla, perfekta små äckliga dammsugare. Mission: impossible. Jag och mitt veka lilla psyke.
Jag och min lönnfeta lilla reptilhjärna.

Dagens bedrift var dock att kunna cykla i stort sett hela vägen hem, medan jag pratade i telefon, utan att döden dö. (Min cykel gillar att skicka mig i backen lite nu och då.
Själv är jag helt oskyldig.)

Idag har jag bestämt mig för att börja dra ner på min sockerkonsumtion. Ordentligt. Jag blir helt störd i huvudet av all kroppslig bergochdalbana. Att jobba på städet är dock inte till min fördel. Jag förstår inte hur så många tanter kan äta sådana fruktansvärda mängder kakor under en veckas tid. Idag fanns det fyra olika sorter. En helt vanlig måndag. Sockerchock.

Igår var min syster här på middag. Vi åt tacopaj till vi stupade. När hon sedan åkte iväg för att jobba tänkte vi se film... Det gick ju inte särskilt bra. Tror klockan knappt passerat elva då vi slapade oss till sängs och somnade. Utmattning.

Om ett par timmar ska vi till min kära mor på födelsedagsfika. Sedan blir det grillpremiär på min kära fars högt värderade altan. Det känns som en alldeles perfekt söndag.

Idag ska jag fotografera mycket. Jaga inspirationen med kameran.

Vad faan ska vi äta till middag? Jag har letat recept i timmar, typ.
Min hjärna är som blomkålspuré. Beige och saggig. Och tjock känner jag mig också. Blomkålspuré med extra smör i alltså. Fy fan, vad vackert.

Sitter och lyssnar på och tänker att jag verkligen kan komma att tycka om Minus the Bear.
Ikväll ska jag lära upp ett litet kid på S8. Med ett namn som Rasmus kan man inte vara annat än ett mycket litet kid. Hoppas dock att han är stor och stark och kan bära mig hela natten - mina ben har nämligen gått av för hackor.

Det märks att både jag och Erik jobbar heltid. När sovrumslampan släcks barnsligt tidigt hör vi hur dammråttorna sätter fyr på lägerelden och utför krigsdans. I köket står alla hushållets djuptallrikar på hög. Gröttallrik på filtallrik, filtallrik på yoghurttallrik, yoghurttallrik på gröttallrik. Gröt på gröt på gröt. En veckas frukostdisk, för två. Jag skriver inte heller på bloggen. Eller fotar överhuvudtaget. Jag tar det som ett tecken på att mitt jobb är aningens oinspirerande. Och mina fötter hatar mig.

Men den tid jag får över i slutet av en dag som börjar halv sju spenderar jag med goda vänner och galna träningsinstruktörer. Och de får mig att må bra. Och då spelar det andra inte lika stor roll, egentligen.

Jag är så vansinnigt trött att jag skulle kunna lägga ner huvudet i gröten och slumra till en stund, bara för att den ser så mjuk ut. Ögonen rullar och pekar i kors om vartannat. Om tio minuter sitter jag på min leriga cykel. Tre dagar kvar till helg. Jag är för mesig för heltidsarbete.

Jag ligger faktiskt fortfarande i sängen. Har sömn-huvudvärk. Sådär som när man sovit som en klubbad säl ni vet. Hela den här dagen är som stämningen i Garden State och det känns som att Sigur Rós enbart skapar musik för den här dagens soundtrack. Så småningom ska jag nog göra lite morgonscones, men till dess är det ganska skönt att bara ligga kvar här.

I takt med att de där så kallade småtimmarna tickar på sänks mina krav på underhållning. På samma sätt sjunker också nivån på tv:ns fantastiska utbud. Just för tillfället är jag olidligt fängslad av en tv-film med originella repliker så som:

Idag gick jag på stan i t-shirt och vårjacka. Sen åkte jag hem och gjorde världens godaste lunch och funderade på att köpa hem frön och plantera lite kryddor.. Och allt var bra.

Sedan kraschade jag i någon slags tomhet. Mellan det kassa sortimentet på Blomsterlandet och det faktum att jag börjar jobba om en timme och en kvart gick solen ner i min värld. Nu är det mörk skymning, kallt i min våriga t-shirt och ensamt i en tyst lägenhet.

Jag vill krypa ur mitt skin, in under soffan och bara gömma mig ifrån hela världen.

Jag önskar jag hade en liten burk full med afropowerdance som jag kunde öppna när jag behövde lite extra lycka. Ljuvligt.

Ikväll sitter jag i min super-säckiga-rump-mjukisar och äter popcorn. Jag beklagar mig över hur dålig svensk tv verkligen kan vara och ska nu, äntligen, ta och se Juno.

Jag trodde att jag skulle jobba ikväll. Det ska jag inte. Det är en himla bra känsla.
Istället ska jag skaka min lilla bleka stjärt till ljudet av afrikanska trummor. Sen ska jag äta nåt gott till middag. Och sen.. Ja, sen? Vad gör man på helgen om man inte jobbar? Jag tycks ha glömt det. Vad jag än hittar på säger statistiken dock att det i slutändan blir Lisas sovande huvud mot soffkanten på tok för tidigt för ett vara en fredagkväll...

Igår var Emil här, vi åt massor med mat och hallonpaj och satte oss in samhällsdebatten genom att titta på både Sicko och Debatt. Det var både trevligt och intressant.

Men det bästa var ändå att vi såg filmen vi gjorde som del av vårt projektarbete sista året på gymnasiet. Den är fortfarande helt sjukt jävla bra. Haha. Jag blir helt stolt.

Jag var och tränade idag. Dagens instruktör har varit sjukskriven en längre tid och bestämde sig tydligen för att ta igen den tiden under ett enda pass. Military-style.
Nu är mina knän bortdomnade. Inget mer, bara knäna. Det känns olustigt.
Ordet knäna är också ganska olustigt. Knäna.

Nu har jag bestämt mig. Nu vet jag vad jag ska söka.
Och självklart har alla andra i världen också bestämt sig just ikväll. Sådär härligt i-sista-sekunden. Överbelastade hemsidor är inte vackert. Speciellt inte just nu då varje sekund är en kamp mot tveksamheten.


Skjut mig någon.

Vaknar i vardagsrumssoffan klockan halv åtta på morgonen. Inser att jag i stort sett bara tippat över och somnat efter att ha stoppat i mig nattamaten. Vackert. Kravlar till sängen och tar en två timmars powernap. Sedan väntar serveringsutbildning på Johanna i Parken. Vinprovning. Kanske inte det lämpligaste "dagen-efter" sysselsättningen, men jag överlever. Och efter fem chokladdesserter promenerar jag hem i snöovädret.

Väl hemma stirrar jag på studera.nu. Jag hade bestämt mig. Jag har bestämt mig.
Lik förbannat så krisar jag fullständigt ihop och skjuter fram det där hemska valet
ytterligare en dag.

Gårdagens fest var i alla fall kul. Men, jag inser, inte för första gången, att jag kan vara rysligt destruktiv i mitt drickande. Jag måste börja vara snäll mot mig själv.

Ikväll ska vi på födelsedagsfest. Och det ska bli riktigt trevligt.
Hade vi inte haft sådana storslagna planer hade vi dock helt klart
gått på årets bittraste spelning:

Du krossade mitt hjärta din häxa och jag önskar att du var död

På Kåffein kl 22.00.
(Hejja Per!)

Jag gjorde just en god gärning, hoppas det ger goda resultat.
Och så försökte jag tidigare idag ge Björk en musikalisk chans. Nja. Det höll inte en hel skiva ens. Så nu balanserar jag ut med P3 Populär. Haha.
Och inatt kom jag till insikt. Idag är allt vad skola heter lite tydligare. Tack för det!

Ute viner vinden, kastar de runda snöflingorna runt runt, upp och ned. Lite som det där avsnittet av Alla vi barn i Bullerbyn ni vet. Storm. Vi sitter inne i tv-rumssoffan och äter chokladdragérade jordnötter. Jag gör det i alla fall. Jocke suger snarare på katthår.

Pannan bara slukar ved. Har kommit ner till en någorlunda normal rumstemperatur nu, det blev lite svettigt där ett tag. Nu är jag eldmästare. Fokuserar på det.
Istället för att vara en utbildningsloser.

Det finns för mycket att välja bland. Jag önskar jag hade skygglappar och bara såg de första fem jag hittade. Kunde begränsa mig. Men nej. Jag måste överväga alla världens möjligheter. Att jag sedan saknar förmågan att bestämma mig .. ja, det säger ju sig självt. Bekymmer.

(Fast jag har lyckats utesluta något jag otaliga gånger funderat över) (Men då hittade jag ett gammalt spöke som blev intressant igen. Ge och ta. Ge och ta)

Mailade just iväg de sista funderingarna på översättningsjobbet jag jobbar med. Nu finns det inget kvar för mig att göra på det till jag fått svar. Riktigt skönt att kunna lägga det åt sidan.

Det brinner för fullt i pannan och ute ligger snön i drivor. Här upplevs allt lite annorlunda. Andra dofter, ett annat ljus. En annan värme. Här uppskattar jag Bo Kasper Orkester när de spelas i stora salen och här smakar vanlig falukorv som en hel barndom.

Katten är sedan länge försvunnen in under fuse och jag sitter iklädd enorma tjocksockar i tv-rummet och äter rostat bröd. Kameran ligger på laddning. Jag ska fota och pyssla på lite senare, men först: jobb.

Det är åtta dagar kvar till ansökningarna till högskola och universitet ska vara inne. Den där framförhållningen jag tänkt mig skulle trilla in under vintermånaderna kom aldrig riktigt ända fram och nu sitter jag i den där jävla båten. Titanic tror jag den heter. Jag har insett att jag inte kan trycka bort allt det jobbiga, som alla dessa val är, längre.

Därför har jag bestämt mig för att tacka nej till allt vad jobb heter under den kommande veckan, packa det allra viktigaste och flytta ut i skogen i två dagar. Alldeles ensam. Där hoppas jag på att komma fram till vad jag ska söka. Jag ska också jobba med översättningsjobbet som jag skjutit på i all evighet. Och så ska jag ägna tid till photoshop. Och till att skriva. Och läsa. Och lyssna på musik. Och bara vara ute i det tysta.

Kanske ska jag ta med mig katten? Bästa Jocke.

Skulle inte tacka nej till två hela veckor där ute, men två dagar får bli en början.
Tid att andas. Känna efter vad jag vill.

Ett fint blått brev från Skatteverket susar ner på hallmattan. Skatteåterbäringen.
Jag ska få tillbaka så SJUKT mycket pengar. Ha ha HA HA.

Jag: Hej, det är Lisa.
Fantastiska människa: Ja, hej det var från Sandå Måleri.
Jag: Jaha, hej?
Fantastiska människa: Jo, det har kommit in en beställning. På tapetsering.
Jag: Har det? Hos oss?
Fantastiska människa: Ja ..
Jag: Men. Va? (långa, febrilt arbetande, ledningar) I köket eller?
Fantastiska människa: Ja, vi är i området nu.
Jag: Haha. Vi har ju inte ens valt tapeter?
Fantastiska människa: Vi har med oss tapetprover. Är ni hemma?
Vi kommer förbi nu.

(Jag är för vek för blogguppehåll.)

Jag och bloggen är inte riktigt kompisar just nu. Vi har inte så mycket gemensamt längre och det känns som att vi vill olika saker. Kanske har vi vuxit ifrån varandra? Så, jag tar en paus.
Om den sen varar i 20 minuter eller en vecka återstår att se.

Hela helgen har jag haft bloggabstinens, skrivit inlägg i mitt huvud, varit fyndigare än aldrig förr. Världen har gått miste om ett stycke blogghistoria.

Idag är jag istället bara trött och otroligt less på hur nedbrytande det är att spendera två heldagar med en människa som saknar förmågan att finna annat än negativitet i allt.

Men, nu är jag ledig i 24 timmar.
Det kommer vara 1440 väl vårdade minuter kan jag tala om för er.