Idag tog vi vårt lilla pick och pack och paket i en skruttig röd bil
på en skumpig väg ut till the place to be, Brännfors.

Där väntade ett litet kid, en mycket skäggig präst och två stycke nyblivna föräldrar.
Dop, men andra ord.

(Och, utan att överdriva, åtminstone elva sorters kakor och en tårta storlek större.)

Det var mysigt, och gott.
Och jag får faktiskt lov att erkänna att jag tycker om en del barn.
Liv med tuppkammen kvalificerar sig lätt, utan minsta lilla ansträngning.