I mörkret klockan 02:15 inatt ställde jag optimistiskt alarmet på 07:35.
Och därför väsnas det frenetiskt just 07:35. Och 07:40. Och 07:45. Sedan: tystnad.

Klockan 08:00 skriker mobilalarm nummer två. Sedan igen 08:05. Och 08:10. Sedan: tystnad.

Den ringer sedan 09:15. Och sedan igen vid 10:00.

Vi tittar på varandra med dåsig blick.

Det ringer igen vid 10:35.
Jag knuffar till honom. Han knuffar till mig.

Vid 10:45 plingar ett sms.
Jag överväger att stiga upp. Han gör det inte.

10:50 inser jag att det här inte går särskilt bra och sliter upp persiennerna.
Snöstormen hälsar oss välkomna till en måndag förmiddag.
Godmorgon världen.