Sitter och lyssnar på världens bästa musik och har just ätit en helt vansinnigt god brownie. Jag är glad. Mår riktigt bra. Har blivit bra på att uppskatta sådana stunder, inser det viktiga i att må bra i vardagen. Får ingen ro annars.

Jag blir lätt förälskad. I vad varierar från vecka till vecka, men just nu är det björnbär, tulpaner, granatäpplen och svenska snygga osignade band. Då kittlar det till. Ljuvligt :)

Hemma tidigare än jag hade vågat hoppas på. Men jag har ändå haft den tråkigaste kvällen i mitt liv. Snacka om ensam och övergiven i min mörka lilla garderob. Vansinne. Nåja, jag fick med mig massor med god mat, och till och med lite efterrätt, hem så jag ska inte klaga.

Imorgon ska jag tvätta. Huslig som jag är. Weho. Busy busy.

Igår var en bra dag. Solsken, långpromenad, tulpaner och middag och spelkväll med vänner. Mycket bra :)

Idag har sett ut att vara en sämre dag. Fulsnö, motvind, arbetsförmedlingsparty och nattjobb. Det har känts som en sämre dag. Men för ett tag sedan bestämde jag mig för att det inte skulle vara det. Så nu är det en bra dag. Fantastiskt.

Myrorna suger.

Och så lite ångest, men mest bara bra.
Jag känner mig som en badboll.

Vaken sedan 45 minuter. Inser mina begränsningar och avbokar dagens träning.
Ägnar istället dagen åt lektion tre i Digital Bildbehandling och fattigshopping på Myrorna.

Idag har jag bestämt mig för att sluta göra saker halvhjärtat. Jag ska börja vilja mer. Inse att allt är val, och alldeles för ofta väljer jag att inte välja. Och det är ju ett jävla val.

Jag har varit bra på mycket saker. Att hålla i trådarna, bland annat. Ha kontroll över saker och ting. Jag ska försöka bli bra på det igen. För dagens föreställning är inget jag vill fortsätta betala för.

På väg till en ny vän sprang jag idag ihop med en mycket gammal vän. Den bästa sorten också. Jag måste bli bättre på det där. Hålla kontakten.

Jag har kommit på massa viktiga saker idag. Sånt som är viktigt för mig. Ni får ursäkta att jag spaltar upp det på ett sånt opoetiskt sätt. Även fast jag känner mig allt annat än opoetisk.

Idag känner jag mig HUR pigg som helst. Solen skiner, vi har just ätit en sjukt god frukost (jag är världens bästa husfru) och nu ska jag strax iväg och fika med Hannah.

Läser Ciccis resdagbok och börjar längta så sjuuukt mycket utomlands. Vill verkligen bara packa en väska och dra. Nu. Var som helst. Bara jag får god mat och lite värme är jag nöjd. Ååå.

Nyduschad och uppfräschad. Känner mig som en människa igen.

I ugnen har vi just tryckt in potatis, sötpotatis, lök, paprika och palsternacka. Jag är hungig, tar det som ett gott tecken och längtar till fläkfiléfrossan börjar. Sedan sticker jag mitt bleka nylle utanför dörren och försöker mig på det här med socialt umgäng. Spännande grejer.

Ha en mycket bra kväll. Det ska jag.

Igår nådde min sjukdomsuttråkning sådana höjder att jag sakta sakta tog på mig offentligt gångbara kläder och sedan sakta sakta promenerade till ICA där jag sakta sakta gick mellan hyllorna och sedan sakta sakta betalade och sakta sakta gick hem. Väl hemma bakade jag sakta sakta blåbärsmuffins och somnade sedan med magen full.

Idag ser jag ljuset i tunneln och imorse släpade vi oss ut i solen med hårdbrödmackor, Singoallakex (!) och en termos full med varm choklad. Sweet.

Jag har även hunnit göra hemmagjord müsli och sitter nu i telefonkö till ICA Banken. "Det är fortfarande några samtal före, men det blir strax din tur". Eller hur. Strax verkar vara ett jävligt luddigt begrepp.

Efter att ha sett Garden State innan tio inser jag att den här dagen är ämnad att vara en filmdag. Trycker i mig fruktsallad och det sedvanliga influensaknarket och laddar upp inför Paris, Je T'Aime. Då min franska inte ens är i närheten av vad den en gång varit inser jag att jag behöver text, men den vägrar fungera.

Irrar runt i lägenheten i jakt på något annat. Upptäcker både Stardust och Juno, men inser att ingen av dem förtjänar att jag eventuellt febersomnar mitt i alltihop.

Jagar vidare. Stirrar på både The Royal Tenenbaums och Stand by Me. Överväger SpongeBob SquarePants samlingsboxen, men inget av det känns rätt.

Hittar tillslut Kejsarens Nya Stil och känner att det här, det är en feberfilm.

Öppnar förpackningen och den är .. tom. Skivan är fan borta.

Det här blir faktiskt bara värre och värre det här.

Idag blir det jag, sängen, det fluffiga IKEA-täcket och FRIENDS säsong sju. Men jag börjar nog med att värma upp tillsammans med nässpray, alvedon och kärleken till Zach (och nej, det är inte den där äckliga, sjungande 14-åringen vi talar om).

Det finns nog inte mycket som skulle göra mig gladare nu än om någon kom förbi och stoppade ett paket Singoallakex och en bra film i mitt brevinkast.

Erik: Du är så stor.
Jag: Huh?!
Erik: Jag tycker om dig.
Jag: Du har tröjan ut och in.

Hej, det är jag, döden.

Idag tar jag, och min manligare hälft, vår pick och pack och drar på roadtrip,
till Piteå av alla ställen.

Lite roligt ska man väl få ha.

D.H.: Skulle du kunna jobba nästa torsdag?
Jag: Mja, vad är det för uppdrag?
D.H.: Det är pannkakor på ICA Maxi.
Jag: Okey, ska jag stå och steka dem i butiken då eller?
D.H.: Nej, det är väldigt enkelt. Det är frysta pannkakor som du tinar i mikron och serverar med grädde och sylt.
Jag: Ja, men det låter bra. Det gör jag gärna.
D.H.: Men vad bra. Då skriver jag upp dig på det. Och ja, sen ska det ju serveras raggmunkar till det då, som du tillagar. Och sen steker du bacon också. Bra. Vi hörs!
Jag: Fuck.

Oj, vad det snöar. Det var ju nyss vårvibbar i luften. Asfalt och några små stackars videkissar. Nu, en vit vägg av lapphandskar. Storm. Det var längesen.

Imorse ringer de från fastighetskontoret just efter åtta. Men min röst var helt borta efter det plötsliga uppvaknandet så jag kunde inte svara. Undra hur mycket jobb jag gick miste om. Ring inte mig idag. Det kommer vara som att prata med överkokt gröt. Bla bla gah gah uäää.

En snabb recap:

I veckan har jag jobbat every freakin' day. Städjobb är sjukt underskattat,
jag säger då det.

Jag har varit på ett himla bra möte på CV och fått på papper sånt som jag innerst inne kanske vet. Nu ska det börjas kollas utbildningar. Gah.

Jag har demat och haft svaga ögonblick fulla av hat mot mänskligheten som grupp, i synnerhet tanter med pliriga små jävla ögon och känsliga munnar.

Jag har lyssnat på bra livemusik och jobbat i vimmlet.
Jag har gjort goda gärningar och varit nöjd.

Idag är jag en het boll av död som skulle kunna avliva hästar med en blick. Jag lämnar mitt känslomässiga öde i händerna på Dexter Morgon. Vid kris får Vincent Chase och Ari Gold släpa mig fram genom livet.

Skål kära vänner. Imorgon är det måndag.

Om ni känner en antydan till rethosta när ni vaknar en solig lördagmorgon, ta då inte beslutet att spinna i 60 minuter tillsammans med en lean mean killing machine vid namn Kicki.
Feber blir ett faktum. Die Hard 38.0.

Idag har varit en mycket bra dag. Jobbat sex timmar på Balder, blir ytterligare sex timmar imorgon. Guld! Har ätit världens, för stunden, godaste smoothie och tränat till det kändes som att benen skulle trilla av, på ett bra sätt. Jag har cyklat hem på tyngsta växeln (åbäket har hängt sig), men ändå varit gladast i världen. Jag har lyssnat på barnsligaste Hellogoodbye och dansat hela vägen upp i hissen. Det har varit nivån på mitt humör idag. Det var så bra att jag tackade ja till demomatlagning på Kvantum på fredag - I'm on a roll. En fuckin' springroll.

Ikväll ser vi Gone Baby Gone och är glada.
Nehej, vi kör på Jericho istället. Men glada är vi fortfarande :)

Jag har svårt att förstå de som inte kan förmå sig lägga 25 öre extra på en miljövänligare plastkasse på ICA. Vad exakt är det man sparar till? Hur stort hål i plånboken kan 25 öre egentligen göra? Man undrar ju.

När jag rensar bort gamla mail hittar jag textresponser från förra årets skrivarkurs.
Öppnar dokumentmappen märkt Skola och börjar läsa mina egna ord. Min egna texter.

Minns nattliga skriverier, inspirerande låtar, Viking Lund och hans plåttrummare, abstrakta dikter om grus och ord om mitt eget liv. Vissa rader känns klyschiga, andra framtvingade. En hel del känns inte riktigt som mina egna, som tagna från någon annan. Andra är perfekta. Olika sammansättningar av ord, av bokstäver, som blivit något mer än fingrar på tangenter.

Vad de alla har gemensamt är att de skrevs för ett år sedan. Nu har jag tusen andra små delar, små ord, som vill ut, som måste hitta ett forum. Och av någon anledning har jag svårt att ge dem skrivandet. Att börja.

I helgen har jag samlat på mig recept på både supermüsli och ljuvliga blåbärskakor. Vägen till bullmamma ligger öppen framför mig. Inatt trivdes jag mycket bra på jobbet och imorse vaknade jag oförskämt pigg av en solig morgon. Söndagen har spenderats med födelsedagskalas och mammamiddag.
Det har varit en bra helg.

Ikväll ser vi Superbad.

Sitter och kryssar i rutor för framtiden. Små påståenden som ska visa mig vem jag är, eller kan vara. Leda mig till potentiella utbildningar. Ett mål. Till detta äter jag Djungelvrål.
Det är jag och ful-råttan.

Jag är mätt. As in jag har smällt i mig helt sjuk mycket tacos. You know the feeling.
Ananasen slåss numera med bananen om förstaplatsen på tacos-måsten-listen. Sweet.

Ikväll är jag oväntat ledig och vi firar med mat och bio. Cloverfield.

Det är sånt här som är den bästa anledningen att överhuvudtaget tjäna pengar.
Det lutar åt Gävle helgen 22-23-24 februari. På riktigt. Nån som har tid att ses? :)

Vi* har hittat mängder med nya musik. Eventuellt ett par nya favoritband. Och igår kollade vi in senaste Lost. Det finns bara ett ord som kan beskriva mitt sinnestillstånd just nu ... (Otto, vi kör tvåstämmigt); PEPPAD.

Jag jobbar och sliter. Och det går bra. Förutom att jag är hungrig typ jämt.
Min kropp är inte van att göra av med energi. Ha. Den lilla råttan, även känd som nog-fan-kan-det-här-vara-ett-sockerberoende-nog, dyker upp med sin fula lilla nuna mest hela tiden. Smisk skulle den ha haft. Ful-råttan.

Nåja. Annars är allt frid och fröjd. Jag tjänar cash och ska äta makaronipudding imorgon.
Sen försov jag mig kanske lite lite igår morse, men, ärligt talat, när klockan ringer 04.56 så kan man faktiskt inte förväntas stiga upp. Det är ju vansinne. Rent vansinne.

Och ja, jag är oerhört medveten om hur ofta jag använder ordet vansinne/vansinnigt i alla möjliga konstellationer, nu förtiden. Men jag gillar't. (Gillar't är dock ett uttryck som suger. Nåt så vansinnigt.)

Jag är helt utmattad efter en dag på jobbet. (Ha. Var längesen jag sa det känns det som.) Ligger utslagen i soffan. Dregglandes. Näe, men kunnat vara. Tänker på semlor och kollar på Grey's Anatomy. Ska strax iväg och jobba några timmar igen. Fått mail av min söta mormor med recept på chorizo och rotfrukter. Hon är fin. Herregud vad jag är trött.

Efter en mycket trevlig och lagom kväll igår (tack) vaknar jag instängd mitt huvudet. Snorig och jävlig. Skit också. Inser att jag inte orkar jobba inatt och ringer S8:

"Fixa en ersättare". Kul. Verkligen, tack.

Börjar mata genom ringlistan.. "jag är i Hemavan" .. "jag är i Sundsvall" .. "jag ska redan jobba åt någon annan ikväll" .. "jag vill inte" .. "nej" .. "jag kan inte"  ..mobilsvar .. oändliga ringsignaler. Telefonterror.

Så; Någon som vill tjäna en slant inatt? Anyone? No?

Fuck.