Jag har undvikit bloggen. Eller rättare sagt har jag undvikit publiceringsknappen.
Jag har låtit utkasten staplas på varandra mellan enstaka kommentarer.
De har lyst starkare med sin oranga färg för varje gång jag loggat in.

De påminner mig om att jag inte skrivit. Att jag inte skapat. Jag får dåligt samvete. Jag prioriterar bort mig själv. På alla plan. Läser, men lär inte. Skriver, men ser inte. Bryr mig inte.

Att julpynta känns av någon anledning viktigt. Det är konkret. Något jag kan visualisera: det finns listor, saker ska köpas, sättas ihop. Klart. Njut av det du skapat.

Skolan hamnar i ett mörker bakom mig. Jag klarar kurserna. Känner ingen tillfredsställelse.
Jag trivs med människorna. Jag trivs med tanken, ibland. Men. Mest av allt vill jag bara skriva. Hela dagarna. Men det kan jag inte. Nej. Jag gör det inte. Jag skriver inte. Istället läser jag och tänker att jag borde skriva. Eller så försöker jag skriva och tänker att jag borde läsa.
Eller så tittar jag på serier och undviker att somna. För när jag väl kommit dit har jag fyllt kvoten av måsten och dåliga samveten. Då kommer en slags ro. I mörkret, ett lugn.

För de val jag inte gjort att lett mig till synes utan val i ett december där jag hellre julpyntar,
än förverkligar mig själv.