Ett år av kunskap

Min årskrönika för 2011 kokar till syvende och sist ner till en enda sak:

man kan göra precis allt man vill.

 

Det är varken svårare eller enklare än så, bara det:

jag kan göra vad som helst.

 

Och under tiden som jag har insett att så faktiskt är fallet

har jag lyssnat på detta.

 

 

 


Hej Umeå





Mjo. Här har jag det bra.










Mitt 2010 kom att handla om

Musik, film och Lost (herregud Lost!)
Jag hittade vansinnigt mycket bra musik det här året. Alla mina guilty pleasures, tillfälliga förälskelser och allt det som för alltid kommer att vara förknippat med en plats, en person eller till och med en hel sommar hittar ni
här. Så himla mycket bra. Under året såg jag även vansinnigt mycket film. Jag såg typ allt. Nick & Norah's Infinite Playlist, The Vicious Kind och 500 Days of Summer var några av de jag kommer se om och om och om igen. Och så knarkade jag Lost, så klart. Sista säsongen. Sista avsnittet. Sista pusselbiten. Så. Himla. Bra.

Underbara juni, juli och augusti

Och en sommar med kyrkogårdsarbete, solbrun hud och ett magiskt midsommarfirande. En sommar med en bakismorgon på en brygga, ett kämpigt hoppborgande och en storartad kväll på travet. En sommar med väldigt korta nätter och himla fina tidiga morgnar. En sommar med Trästocksfestivalande, ett rejält Stadsfestande, ett Kentigt PDOL:ande och en himla, himla, himla massa fest. En sommar med dagar och nätter tillsammans med vännerna. En sommar med oväntade vändningar och smygmys. En sommar med ett eget soundtrack och en helt egen dans. En sommar med fyllemålning av hus, sommarstugemys, Bäckbodahäng, systertid, blåbärsplockning, monsterpromenader och Rikards osannolika sanningar. Tre magiska månader helt enkelt!


Mina fantastiska klasskamrater
Och två terminer fulla av filmmaratons, matmaratons, vokabulärmaratons och grammatikmaratons. Två terminer med en växande kärlek till Skogis, en känsla av gemenskap och tanken att det nog aldrigaldrigaldrig skulle kunna gå vägen om vi inte haft varandra. Två terminer med tentafester, internskämt, Dandy, pinnbröd med Fazerchoklad, vedsläpande, X:abelle, Nalin-applåder, after-work, valvakande, brunch, temafester, grammatikporr, äventyr, bokstavskex, lekparkande och en filmmorgon! ♥



Fest
Det har varit korridorsfest, skrattfest, dödssyndsfest, barnkalasfest, high-school-fest, tentafest, kyrkofest, efterfest, grillfest, sommarmys-i-bäckis-fest, hattfest, juldagsfest, nyårsfest, midsommarfest, födelsedagsfest, brännbollsyrafest, peddan-in-the-park-fest, inflyttningsfest, peppfest, avslutningsfest, badtunnefest, påskfest, lekparksfest, 100-årsfest, knytkalasfest, Stockholmsfest, clownfest, onsdagsfest och en helt vanlig jävla fest.



Inspirationen och det som sker bakom kulisserna
Den fantastiska fotocirkeln Cirkelfoto, Photoshop, Bildmuseet, kloka människor, viktiga samtal, stora ord och enorma kliv. Året kom att handla om hur 365 dagar kan ge flera centimeter i bildlig längd och om att man inte kan vinna utan att våga. Året kom att handla om att ändra riktning för att nå ett annat mål. Bra!

En himla massa språk
Like a fucker. Småcitrus. Hatt baby! BOOM. Downhill is good. It's easy. Vält och rulla. Herpes! Fo sho hoe. Andra andrahands sekundära alternativ. Steg ett. Speed-date. Hatar när det händer. I'm on a horse. Faaaliga djur. "Ska man inte få det man önskar sig?". Trav-Lisa. Surfishybrisliga. Etnobadass. Facespace!

Resor

Till Stockholm, Norrköping och Linköping. Till Bergen, Norge, och Lesvos, Grekland. Till Stockholm igen. Umeå-Skellefteå. Till månen och tillbaka. Runt solen ett par varv.





En episk julgransjakt
Helt enkelt.

Och så oss, såklart

Du och jag ♥




Mitt 2010 alltså.
Pepp.


(klicka på bilderna
för att se dem lite större.)

Om betydelsen av tid

Tiden rusar ifrån mig den här terminen. Allt som så länge har legat långt in i framtiden är här och nu och i morgon är det nästan jul och jag förstår inte varför det aldriglugnarnersig. Samtidigt är det i stilla vatten allting rusar fram, såhär ett år (ochsåmångatimmartankarordstorakliv) senare, vilket gör allt så himla ... lätt.


(Mia Skäringer är så klok och sann.
Hennes ord är mina.)

In the beginning there was void

Jag har slutat med socker, har slutat med sprit, har slutat med kärlek, med fel sorters forum, med shopping och ordentlig sömn (men det kanske jag aldrig riktigt börjat med?). Tydligen har jag också slutat att skriva (det kommer inga ord).
När ska jag börja med något?

!

"Better to write for yourself and have no public,
than to write for the public and have no self."

- Cyril Connolly

#1

augusti, 2007
Mitt bland smutsiga byxben och musiktrissad berusning springer vi ihop. Med leende ögon och kärleken vid vänsterarmen presenterar du mig vid namn, som om jag vore den enda i hela världen som lystrar till detta namn.

Mitt tjugohundranio

2009 var året då jag startade företag. Tillsammans med Hanna och Per tog jag också över uppsatsa.se. Även om vi inte direkt drunknat i arbete var det ett viktigt steg i rätt riktning. 2009 var även året då jag kom halvvägs i min utbildning och fick lite mer kött på benen i form av praktik och praktisk tillämpning av det som jag lär mig om dagarna.

2009 var året då jag slutade att äta godis, bakade och lagade mat som aldrig förr, hälsade på fina Alida i Norrköping, älskade IKSU, besökte ishotellet för första gången, var i mysiga Kyrktåsjö hela två gånger, åkte till Stockholm för lite kvalitetstid och en Paramorespelning, skrattade ihjäl mig i en stuga i Bygdsiljum samt vaccinerade mig mot den evigt omtalade svininfluensan.

2009 var året då en del vänner fick barn. Andra fann kärleken, medan alltför många tappade bort den. 2009 var året då ett vi blev två jag. Med kärlek tackade vi för det som varit ♥

2009 var året då mina käre bror tog körkortet, gick på studentbal och efter all längtan äntligen tog studenten. Det var året då min kära syster var bortrest mest hela tiden och min far fick sitt efterlängtade biljardbord. 2009 var året då min mamma visade var jag fått en av mina bästa egenskaper ifrån. 2009 var året då vi alla tog hand om varandra lite extra.

2009 var året då sommaren fylldes av allt från magont och tårar till solsken, bubblor och fest. Jag jobbade såklart på kyrkogården och mitt i allt vansinne växte sig den stora kyrkofamiljen stark. Jag spenderade mycket (men ändå alltid för lite) tid i Bäckboda och försökte fota så snart inspirationen kom till mig. Det gjorde den dock tyvärr alltför sällan. 2009 var också året då Trästocksfestivalen visade sig från sin allra bästa sida.

2009 var året då jag faktiskt var hemlös i fyra månader. Utan något eget studsade jag mellan att vilja gräva ner mig i en grop av självömkan och att älska livet. Skellefteå fick verka som ett tillfälligt hem stora delar av tiden och staden växte sig fast. Där fann jag nya vänner och fördjupade de vänskaper jag hade sedan tidigare. 2009 var året då jag älskade min hemstad.

2009 var året då jag missbrukade Spotify, iTunes och min gröna iPod som om det inte fanns någon morgondag (missbruket sammanföll fint med transformeringen till Mac-älskare och iPhoto-junkie). Många nya musikupptäckter gjorde 2009 till ett underbart musikår och HÄR kan ni ta del av 55 av de låtar som jag älskade allra mest.

2009 var året då jag fick dela med mig av Bäckboda till de allra bästa under en underbar nyårshelg. Det var året då jag kom till insikt om mycket, många gånger om. Det var året då jag tog några viktiga steg och vågade lite mer, varje gång.
2009 var året då allt hände.

The Alarming Sound Of A Still Small Voice

Som en tyst åskådare spenderar jag timmar följandes andras liv. Minut efter minut till tiden tar slut. Min kreativitet förtrycks och mina tankar om världen uteblir. Acceptansen av de vägar som råkar hamna framför mig leder mig alla gånger in på dunkla sidospår på vilka jag går vilse.

Jag och passiviteten går hand i hand genom dagar av väntan på att allt ska falla på plats. Att jag ska hitta tillbaka till mig. Ibland kommer jag fram - lyser och älskar - men energin brinner snabbt. Utmattning och tystnad blir det enda som återstår.

Jag har bestämt mig för att ta de små steg som behövs.
Men först måste jag ta det stora. Resa mig upp.

-

Jag kopplar ner mig själv nu.
Jag kommer säkert att skriva här ibland, men bara när jag har något att säga.
Jag plockar bort tvånget och den obegripliga mottagaranpassningen.
Tänker att det måste få handla om något mer.
Vi ses.

2008

Januari: Jag är arbetslös så när som på några enstaka, plågsamma, dagar som demonstratris, lite städjobb och helgkvällar på Station8. Jag tränar så gott som varje dag och känner mig ganska likgiltig.

Februari: Spenderas sjuk i en evighetsförkylning. Jag och Erik åker på dagstur till Piteå.

Mars: Jag jobbar ihjäl mig på mina fyra jobb och grubblar över vad jag vill göra av mitt liv. Jag upptäcker att mat och sånt är kul grejer och bakar bröd mest hela tiden.

April: Jag och Erik är med på lilla Livs fina dop. Jag har framtidsångest och beslutar mig för att spendera ett par dagar i Bäckboda för att komma på vad jag ska göra av mig. Det leder till ett val och ansökningar skickas, inte helt ångestfritt, in. Vi firar alla möjliga födelsedagsbarn och jag inser ett och annat om hur jag behandlar mig själv.

Maj: Jag blir helt kär i Into the Wild och skriver antagningsprov i Umeå. Jag fotar en hel del. Och så får jag lungsäcksinflammation, som håller i sig i fyra veckor. Skål!

Juni: Jag får äntligen hem min efterlängtade nya vän Nikon D60. Vi inleder ett passionerat kärleksförhållande. Skattebäringen kommer och jag älskar sommaren. Årets midsommarfest var ren glädje.

Juli: Trästocksfestival och kyrkogårdsarbete. Födelsedagar och sommarfest.

Augusti: Jag jobbar klart för sommaren och vi börjar packa ihop alla våra tillhörigheter i lådor. Vi fina lägenhet är sedan länge uppsagd och i Umeå väntar en ny vän. Vi kör flyttlass efter flyttlass.

September: Jag börjar läsa på universitet. Jag fyller också 23 år och blandar lite ångest med glädje över allt nytt och alla nya. Jag fotar mycket och säger hejdå till den finaste katten i världen.

Oktober: Jag och Erik åker till Ö-vik och Sundsvall över helg. IKEA, hotell och lyxmiddagar. Jag läser grammatik och bakar cheesecake.

November: Madde kommer på besök och vi går på Halloweenfest. Alla de andra fina vännerna hemifrån stan kommer hit och lever rövare en fredagkväll. Vi säljer vår fina Mazda och skaffar kombi (hej och hå).

December: Jag julpyntar ihjäl lägenheten istället för att ta itu med allt annat tråkigt. Jag går på ordspråksfest och längtar efter julen. Den spenderas sedan med att träffa alla hemvändande vänner och hela tjocka släkten. Jag våndas över textanalys och firar en perfekt nyårsafton.

Kärleken till Norrland

Dagens bästa ord är hejbarra.
Uttrycket i min klasskompis ansikte när jag
använde det tidigare idag var oslagbart.
hej-vaddå?

This is Not a One-Way Street

Jag har lovat mig själv
att stå upp för mig själv

så all er skit
kommer ni få tillbaka

för jag är trött
på att behandlas

som om jag inte finns.

Och samtidigt
skulle jag nog inte
kunna bry mig
mindre.

Beslutsångest


En mulen fredag
och en framtida
identitetskris.

Vem man vill vara.
Och hur man värderar
sig själv.

Att göra val när
man tycker att man kan
just ingenting,
ger inte mycket utrymme
att lära sig
just någonting.

Och när något stör
ens faktabaserade uppspaltning
är det kanske lättare
att bara låta bli.

Att slippa.

Att faktiskt tro
att man kan lära sig
något annat.
Istället för att fastna
bland torra, opersonliga
bokstäver
och en falsk trygghet
man egentligen lämnat
för länge sedan.

Det är inte lätt
att bestämma
vem man vill vara.
Bara så där.




Lisa och Jag

Lisa har sökt en tokintressant utbildning till hösten. Hon har satt upp ett mål och gör allt hon kan för att nå det. Lisa är helt sjukt bra på att fota och hon kan verkligen få till det där med ord. Lisa är en social och rolig person. Hon har en helt bunt fantastiska vänner och bor i en fin lägenhet med en pojke som får henne att skratta varje dag. Hon trivs riktigt bra på sina jobb och hon har världens finaste familj.

Jag, däremot, vet inte vad jag vill. Jag litar inte på att jag kan.
Jag tror inte att jag förtjänar det jag har.
Jag är riktigt bra på att fly. Bra på att gömma mig.

Jag måste nog bli lite bättre kompis med den här Lisa.
Hon verkar ha det riktigt bra.

Fem År

För fem år sen: Skulle jag strax avsluta andra året på Kaplanskolans samhällsprogram. Hade slitet mig igenom året och repat mig efter höstens och vinterns mörkerdepression. Var tillsammans med Christoffer och hade äntligen hittat rätt bland alla nya människor. Jag och mina vänner för oövervinnerliga och jag såg fram emot den bästa sommaren på länge.

För
tre år sen: Jobbade jag på Xzakt som säljare. Festade varje helg tillsammans med de andra lirarna på jobbet i hopp om att vi skulle kunna skaka av oss den bittra jobbkänslan. Hade just lärt känna Erik och vi dejtade lite i smyg.

För ett år sen
: Bodde jag i Gävle och skrev och skrev och skrev. Älskade alla nya människor jag lärde känna och försökte lära mig att älska mig själv med. Fotade otroligt mycket och plöjde igenom alla intressanta serier jag kunde hitta. Försökte leva nyttigare, förälskade mig i staden och i vårvärmen.

För
tre månader sen: Låg jag sjuk i galet mycket feber. Jag jobbade åt fem olika arbetsgivare och någonstans i bakhuvudet malde tusen tankar kring vad jag skulle göra till hösten. Livet kändes innehållslöst och jag saknade min kreativitet.

Igår: Inbillade jag mig att jag inte alls är sjuk i lunginflammation och är en supermänniska som inte behöver ta ner tempot ens en liten procentenhet. Jag höll i en liten bebis och trivdes med det. Spelade Mariokart på Nintento Will och åt nyttig chokladmousse.

Idag: Har jag varit blek och frusen. Smygit runt på loppis och burit runt på balkongmöbler. Har brutit mitt eget löfte om sockerförbud och mår dåligt. Försöker varva ner och är glad över omtänksamma människor.

Imorgon: Är det söndag. Söndagar blir som söndagar blir. Som om de har en egen fri vilja.

Om ett år: Vill jag tro att jag strax är klar med min andra termin på en av två möjliga språkutbildningar. Men tanken på det ger mig lite ångest. Varför vet jag egentligen inte, men det gör det.

Natten Till En Fredag

Jag sitter i soffan tillsammans med fina vänner hemma hos fina Caroline
och skrattar och spelar spel och mår bra.
Jag åker bil hem och skrattar och pratar och mår bra.
Jag sitter hemma framför datorn och läser bloggar och funderar över
vad jag ska göra imorgon och mår bra.

Jag borstar tänderna och mår bra.
Jag tvättar ansiktet och mår bra.

Jag klär av mig och kryper ner i sängen och undrar om jag verkligen mår bra.

Jag får en puss på pannan och mår kanske inte så bra.
Jag börjar vrida mig i sängen och mår kanske inte så bra.
Jag försöker slappna av och mår kanske inte så bra.

Jag sätter mig upp i sängen och försöker ta ett djupt andetag och mår inte bra.
Jag sträcker på ryggen och försöker ta ett djupt andetag och mår inte bra.
Jag sitter framåtböjd kippandes och snorig och mår inte bra.

Det skär i bröstet. Det hakar fast i bröstet. Det strålar åt alla håll i bröstet.
Jag kan inte sitta upp. Jag kan inte ligga ner. Jag kan knappt andas.

Jag lotsas ut till bilen. Jag lotsas in genom glasdörrarna.
Jag lotsas fram till en säng i ett litet rum.

Det sticks. Det knackas. Det mäts. Det känns. Det funderas.

38,6 i feber. En vätskeansamling i lungan. En lätt lunginflammation.
En ipren. En plastmugg vatten. Och en bilfärd hem.

Trasmattor Och Ved

De storblommiga tapeterna i sovalkoven på övervåningen
måste höra till de allra snyggaste
i hela världen.

image196
image194

Gråskala

Ute viner vinden, kastar de runda snöflingorna runt runt, upp och ned. Lite som det där avsnittet av Alla vi barn i Bullerbyn ni vet. Storm. Vi sitter inne i tv-rumssoffan och äter chokladdragérade jordnötter. Jag gör det i alla fall. Jocke suger snarare på katthår.

Pannan bara slukar ved. Har kommit ner till en någorlunda normal rumstemperatur nu, det blev lite svettigt där ett tag. Nu är jag eldmästare. Fokuserar på det.
Istället för att vara en utbildningsloser.

Det finns för mycket att välja bland. Jag önskar jag hade skygglappar och bara såg de första fem jag hittade. Kunde begränsa mig. Men nej. Jag måste överväga alla världens möjligheter. Att jag sedan saknar förmågan att bestämma mig .. ja, det säger ju sig självt. Bekymmer.

(Fast jag har lyckats utesluta något jag otaliga gånger funderat över) (Men då hittade jag ett gammalt spöke som blev intressant igen. Ge och ta. Ge och ta)

Skönt

Mailade just iväg de sista funderingarna på översättningsjobbet jag jobbar med. Nu finns det inget kvar för mig att göra på det till jag fått svar. Riktigt skönt att kunna lägga det åt sidan.

Nu ska lägga lite ved i pannan och sedan kura ner mig med katten
och bestämma hur mitt liv ska bli.

Usch. Jag kräks.

Om en vecka är det över. Om en vecka har jag bestämt något. Om en vecka har jag sökt.

Framme i Bäckboda

Det brinner för fullt i pannan och ute ligger snön i drivor. Här upplevs allt lite annorlunda. Andra dofter, ett annat ljus. En annan värme. Här uppskattar jag Bo Kasper Orkester när de spelas i stora salen och här smakar vanlig falukorv som en hel barndom.

Katten är sedan länge försvunnen in under fuse och jag sitter iklädd enorma tjocksockar i tv-rummet och äter rostat bröd. Kameran ligger på laddning. Jag ska fota och pyssla på lite senare, men först: jobb.

Tidigare inlägg