Spöken

Igår spenderade jag hela kvällen med att kolla på Criminal Minds. Efter fyra-fem avsnitt gick jag, helt uppjagad, till sängs.

Jag märkte då att dörren var olåst och fick en olustig känsla av att någon var i lägenheten. (Min fantasi är inte att leka med.) När jag satte mig på sängkanten lossnade delar av persinnerna och trillade i backen. Jag blev så rädd att jag skrek rätt ut.
Sedan vaknade jag klockan fem av att en tavla, med upphängning och allt, lossnar från väggen och krashar ner på ett bord fullt med grejer som flyger ut över golvet. Hjärtat i halsgropen.

Det spökar tydligen i vårt sovrum.
Eller så bor det en psykopat i någon av våra garderober. Jag har inte vågat kolla.
Hur som helst: Hej trauma.

(Jag borde vara i biblioteket just nu med mina flitiga klasskamrater.
Men... det regnar. Så. Ja.. Det går ju inte.)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Åh som jag känner igen mig! Criminal minds vågar jag numera inte se själv sedan den gången jag också upptäckte att ytterdörren inte var låst! Det är sjukt så lätt man kan jaga upp sig. Kram!

2008-10-17 @ 12:46:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback