När jag åker ner till tvättstugan, 30 sekunder efter att jag vaknat, en minut i åtta på morgonen, förbannar jag den där enorma hiss-spegeln. Den är inte att leka med.
Inte min frisyr heller, tydligen.

I lägenheten är det sedan riktigt kyligt och på parkeringen nedanför står vår fina röda Mazda död, kall och tyst. Det här kan komma att bli en sorgens dag.
Och imorgon en bil-lös sådan.