Efter en vecka av solsken och god mat med fina vänner möter jag ett svalare Sverige lite brunare, lite nöjdare. Kanske framför allt lite mättare. Säger hejdå på en flygplats som känns lite som hemma, ringer en välbekant röst som är som hemma. Får uppdateringar om veckan som gått, vad som hänt, vad som inte hänt och vad som komma skall.

Flyger hem till ett Norrland som jag älskar. Solen mellan molnen, över havet. Kalla vindar och det egna dumflinet på en flygbuss som för en gångs skull snällt står och väntar på mig. Jag välkomnas hem av björkar som plötsligt skiftar i gulgröna toner och ett korridorsrum som är bara mitt. Jag är hemma i mitt Umeå.