Har abstinens. Det är mycket jobbigare nu när man har så färskt i minnet vad man man går miste om genom att inte kunna vara nära. Bara de små sakerna. Hela jag skriker efter en liten kram bara. Koom.

Hungrig. Har städat hela köket idag. Hejja mig. Nu ska jag fira med spagetti o köttfärssås. Mat med mer än två steg i tillagningen.. imponerande.

Masj.

Mitt fackförbund har idag dragit 533:- från mitt konto. Jag är en student som får typ 7300:-/månaden. Av det ska jag alltså betala 533:- till facket! Det är ju fan helt sjukt!! De har ju ändå tagit bort studerandevilkoret för a-kassan så jag kommer ändå inte få ut en enda krona! Är det verkligen värt att vara med då?! Jag ska ringa imorrn under de få korta sekunder som de ha telefontid. Jag ska vara arg och jag ska kräva en ruskigt bra anledning att fortsätta vara med. Annars går jag ur där och då.

SÅ DET SÅ!

Har just tryckt massa godis och slötittat på dålig tv. Jag har ingenting att göra på dagarna och ingenting att göra på kvällarna. Jag gör grejer visserligen, men det ger mig ingenting. Jag saknar att träna, jag saknar att känna att min kropp blir starkare och att jag presterar något. Jag gillar inte att ligga inne och stirra i taket, att spendera timmar framför datorn med att göra i stort sett ingenting alls, jag gillar inte att hoppas på att någon utöver de numera vanliga ska höra av sig, för det gör de inte. Jag gillar inget av det där med det är ändå det enda jag gör. Jag är missnöjd och less. Jag tror alltid att något bättre ska finnas någon annanstans. Därför har jag börjat längta hem. Men jag vet att jag skulle känna likadant om jag var hemma. Det handlar inte om platsen jag befinner mig. Det handlar om mig. Och jag hatar det. För ingen utom jag själv kan göra allting bra. Ingen kan komma och rädda mig. Det är bara jag som kan göra någonting åt det jag känner. Det hjälper inte vad någon säger eller vad någon gör. För det handlar bara om mig. Och jag börjar bli så less på mig. Men var ska man ta vägen när det enda man vill komma undan är sig själv?