Får samtal efter samtal från Fastighetskontoret. Jag är uppenbarligen ett hett byte. Ska börja jobba redan imorgon, sedan fredag och hela nästa vecka också. Hur bra är inte det?!
Jag är peppad. Och tanterna jag ska jobba med verkar, om möjligt, ännu mer peppade!

Är snart klar med översättningsjobbet också. Det känns bra. Får lite saker gjorda även fast jag mest slappar runt och känner mig lat och blek.

Sakta men säkert börjar pengarna rulla in på fattigkontot mitt. Sweet.

I förra veckan berättade pappa att han, via en blogg, hittat en bild av en tjej, som såg ut att föreställa mig. Jaha, tänkte jag. Så himla likt kan det väl ändå inte vara.
Så min käre far visade mig bilden. HA. Vilket skämt.

De som känt mig ett tag kan nog inte låta bli att undra vad jag egentligen gjorde iklädd bikini, liggandes på en motorcykel, sommaren 1973.  För visst är det jag nog.

Jag är sjuk. Det är inte särskilt synd om mig, men jag tänkte i alla fall informera. Och om ni verkligen vill tycka synd om någon så kan ni få tycka synd om mig. Det är helt okey.
Jag ligger i soffan med halsduk, dubbla filtar och betong i huvudet. 50 First Dates är den mysigaste filmen jag sett på mycket länge. Den passar bra idag.

Även om jag i stort sett spenderat hela dagen i soffan med datorn i famnen har jag ändå hunnit starta kampen mot blom-/frukt-/fuktflugorna. Nu ska de jävlar dö dö DÖ. (Och sluta försöka flyga in i min näsa när jag sover.)

Fick en utmaning av Carro som jag tänkte ta mig an. Och nej, jag gör det inte aaaalls för att jag kört fast i översättningsjobbet och inte orkar ta itu med diskberget i köket...

Så, sju sanningar om mig:

• Om jag, av någon anledning, inte får äta när jag är hungrig blir jag ett bittert, argsint, monster.
• Jag kan oftast inte slappna av om det är stökigt hemma. Nu, när jag är arbetslös större delen av min tid, är jag ett pedantiskt städfreak.
• I mitt lag är självkänsla en bristvara. Jag jobbar på det.
• Jag tycker många gånger att jag är den roligaste människan i världen.
  Skrattar ofta och länge åt mig själv.
• Ju längre bort från Norrland jag kommer desta bredare blir min norrländska.
  Det är upprepade gånger bevisat.
• Jag är vansinnigt språkpedant. Och stilfixerad. Är din blogg fylld med stavfel, syftningsfel och särskrivningar i grå text på rosa bakgrund kommer jag inte läsa ett ord i den, oavsett innehåll. Använder inte heller bilddagboken enbart av den anledningen att sidan är så fruktansvärt ful.
• Jag har aldrig i mitt liv rökt eller snusat. Jag anser, faktiskt, att man är helt dum huvudet om man röker och vägrar vanligtvis att prata med de som gör det, åtminstone just för stunden.

Vaknade med riktigt ont i halsen. Ingen träning idag med andra ord.
Istället ska jag hinna ikapp med lite allt möjligt. Ett översättningsjobb, lite städning, lite bloggning och lite lugn och ro. Behövs nu.

Fick just samtal från Fastighetskontoret. En veckas vikariet med start fredag. Skönt!
Ska även jobb imorgon och lördag natt. Bra bra bra.

Trots det skulle jag mest av allt vilja ha 860kr + serviceavgift i hand, redo att bara slängas iväg som en sommarinvestering. Det har jag inte. Typiskt.

Efter två dagar på Coop, med pensionärer, damer, flickor och en himla massa hudkrämer, cyklade jag stolt hem i min Nivea-tröja med rensade butikshyllor och erbjudande om ytterligare jobb i tanken.

Ytterligare två nätter senare, fulla med 18-åringar, hungriga byggjobbare och ljuvligt spytorkande, ligger jag nu med magen i kramp efter att ha ätit ett antal lysmelk för mycket.
Jaha, det var jag som var laktosintolerant? Jag trodde det var någon annan..

Imorgon har jag tänkt sätta alla mina uppskjutna planer till verket.
Till dess: godnatt.

Jag har ingen tid över till att blogga om sånt jag vill. Nu är jag mest bara överstressad inför morgondagens, och fredagens, demande på Coop. Har nu läst på om vad Q10 egentligen är, och varför du, som mogen kvinna, ska välja Niveas DNAge-serie. Fantastiskt. Kom och köp. Snälla. Kom och köp. (Den fantastiska Nivea-t-shirten jag ska ha på mig är inte alls särskilt fantastisk, tyvärr.) Åh. Denna ångest.

Malin, receptet kommer så snart jag får en andningspaus :)
Och massa kommentarer ska jag också svara på. Ni är söta mina tappra små läsare. Hejja er.

Puss hej. Kom och köp. Nivea FTW.

Sitter på pappas kontor i väntan på att en bunt med kablar ska dyka upp. Får sms av min favorit Foo Fighter om utomhuskoncert till sommaren. Låter lovande. Mycket lovande.
Solen skiner, jag tjänar pengar och det ser ut att bli en mycket bra dag. Underbart!

All kärlek till Johnny Drama.

I övrigt är det jobb och sockerterapi som gäller. That's all folks.

Seriöst. Vad är det här för väder?
På väg hem från kära arbetsförmedlingen höll jag på att dra en JD och hänga med Julien..
Det är januari. Det ska vara vinter. Nu är det bara vatten. Min tår är konstant blöta och jag vill aldrig mer gå ut. Punkt.

Efter att ha satt lite mål för det nya året har jag nu börjat sätta mina planer i verket. De allra första sidorna i min må-bra-bok är nu fyllda med fina ord och uppmuntran från kära vänner. Små meningar jag sparat och små stunder jag minns. Saker som påminner mig om vad jag har. De resterande sidorna är alla blanka små möjligheter. Utrymme för mig. För mina egna ord. Bara för mig.

Ur bokhyllan har inspirerande böcker fått krypa fram till sängbordet. Inspiration och kloka ord som jag suger åt mig som en svamp. Musiken får återigen min uppmärksamhet och jag längtar efter nytt nytt nytt. Träningen ger jag all tid den vill ha och träningsvärken gör mig bara starkare. Vännerna. Humorn. Kärleken. Jag vet plötsligt vad som är viktigt.

Det var jag mot snön när jag cyklade till Friskvårds idag. Den stack mig med spjut i ögonen och slog mig med igelkottar på kinderna. Jävla snö, tänkte jag.
Efter ett Release-pass var det andra bullar. Ljuva vinterland. Mjuka snöstjärnor.
Schizo.

Nåväl. Under filten på yogamattan kom ångesten och den där jävla sönderanvända offerkoftan fram. Kände att det fick vara nog. Så på Åhlens bröt jag senare mitt ofrivilliga köpförbud och hostade fram helgens drickspengar i utbyte mot en fin anteckningsbok.
Min nya Må-Bra-Bok.

Så idag ska jag skriva. Men jag ska också börja sätta in bilder i mitt hejja-för-fan-Lisa-fotoalbum, för jag är faktiskt HELT SJUKT BRA!

Aldrig trodde jag väl att det skulle bli en Facebookapplikation som skulle få mig att komma till insikt om att allt inte står rätt till i alldeles för många delar av min bekantskapskrets.
Jag skymtar tragiken och går raskt vidare till ironin.

Två timmar senare är de 4132 bilderna endast 2363 bilder och jag är klar. Nu återstår bara att bränna ut de små rackarna så de inte går förlorade. Har dock inga skivor hemma nu och med min tur kommer min kära dator att vara så less på mitt multitasking att den tuggar sönder varje liten pixel i ren trots. Såja, datorn, var snäll med mig nu.

Jag har varit himla dålig på att skriva senaste dagarna. Har inte haft någon lust.
Jobbade igår. Otroligt lugnt och skönt. På väg hem snöade det som aldrig förr och idag sov jag till halv två. Det verkade behövas. Efter lyxig pappamiddag och städning av vansinnet som är vår lägenhet ska jag nu fortsätta lägga in bilder på datorn. And that's that.

Jag och E har varit vansinnigt duktig och sorterat in papper i pärmar och känt oss som 50-åringar med pensionsbekymmer. Ute snöar det helt sjukt mycket och jag är slö, som vanligt. Julen borde städas bort i helgen, och det ska den, för less är jag.
Men mååste julgranen ut också? Min lover.

Ikväll blir det tacopaj och film. Kanske. Fan att man inte har några pengar.
En vinare och restaurangmiddag hade ju faktiskt suttit rätt på alla sätt och vis.
Lite ompyssling, lyx och kärlek i dessa mörka tider.

Jag är numera kommunanställd som springvikarie. Det är inte fy skam. Även om jag aldrig kommer veta hur många timmar per månad det kommer bli så är det ett JOBB. Och andetaget senare ringer telefonen genom vilken djävulen kommer med smickrande ord och förfrågan om demande av sminkprodukter. Now you´re talking.

Samtidigt som all skit träffar alla jävla fläktar har jag faktiskt blivit kallad till jobbintervju.
Redan idag. Redan om 52 minuter. Hejja tumhållning.

Mina planer på att storstäda övergår till planer på att kanske lillstäda då jag vaknar med halsont och huvudvärk. Typiskt. En supersmoothie senare känner jag mig bara trött. Slutkörd.

Det enda som går på tv är Våra bästa år. Vilken sjuk serie. Tigrar, mördare, hysteriska kvinnor och dramatiska män. I övrigt sprider sig Jamba-epidemin över världen och det enda ljuset i dagstelevisionen måste vara den nya friendsreklamen. Kärlek.

Igår tokfyndade jag underkläder. Kom ändå hem med ett hemskt tryck över bröstet och tristessen i handen. Åtgärder sätts in tidigare för människor under 25 år eftersom de passiviseras fortare säger de på arbetsförmedlingen. No shit.

Mapp efter mapp ska jag nu börja lägga in mina 4132 bilder (!), från den externa hårddisken, på min spa-lyx-tok-omformaterade megadator. Som det ska rensas.

Denna eftermiddag är det jag, mina bilder, alla minnen och det bästa av Journey.

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen. Anita är min nya idol.
Det var  ett riktigt peppande möte. Överraskande nog.

Efteråt svängde jag in på Indiska för lite suktande och hårt hållande av plånboken, innan jag cyklade hem. Passade dock på att svänga förbi ICA och köpa mjölk. Laktosfri visserligen, men ändå mjölk. Jag har legat vaken om nätterna och drömt om mjölk. Jag har läst om mejeriprodukter i tidningen på morgnarna och känt hur det vattnats i munnen. Ost ger mig inte kicken jag behöver längre. Nu är det hardcore mjölkdrickande som gäller.

Jag vill sitta på vardagsrumsgolvet, ätandes kinamat direkt ur pappkartonger med pinnar eller en stackars skamsen plastgaffel, dricka öl ur mörkt gröna glasflaskor i mitt allra bekvämaste sällskap. Skratta mitt hjärligaste skratt. Skrika så det ekar mellan 48:an och soprummet. Vara utan en ständig medvetenhet. Höra vad alla andra har att säga, utan att tänka på något annat, utan att tro, utan att undra och utan att tvivla.
Jag vill sitta där utan bry mig om vad jag borde borde borde borde ska ska ska ska.

En ny visningbild :) Hejja mina kära supersyster för den fina bilden.

Idag är jag slappare än slapp, segare än segast. Fy fasen.
Tur att Ellen ringer och ser till att jag rycker min bleka lillstjärt ur soffan och ägnar kvällen åt fika och film med henne istället för att städa och sätta in tråkiga papper i pärmar.
Ordning kan jag fixa en annan dag.

Under julen och nyåret har det verkligen alltid funnits skumtomar och snacks överallt. Nu försöker jag verkligen låta bli att köpa hem en massa skit som jag bara bli illamående av att äta och som bara kostar onödiga pengar.

Kylskåpet är fullt med grönsaker, fruktskålen är överfull och allt jag vill ha är godis, chips och jävlart kebabsandwichar!

I helgen är det bara jobb och jobb och jobb. Och igår slog jag nog rekord i tristess i min überkalla garderob vari jag hängde in ynka 25 jackor under de tre första timmarna. Det var helt enkelt inte roligt. Så med det i bakhuvudet är jag minst sagt inte särskilt peppad på att jobba ikväll med.

Innan dess ska dock jag och E styra upp nåt lyxigt till middag, för nu har vi faktiskt, för första gången sedan före jul, saker man kan äta i kylen. Hejja. Sedan ska jag hänga en stund med Alle-Spralle också. Supernice.

Om det är så att den första dagen på året ska sätta ribban för det kommande 364 dagarna tvivlar jag på att jag och Erik överlever 2008. Och ska jag lägga pengar på vad som blir vår död satsar jag alla mina slantar på skadedjur. I alla dess former.

Efter att ha spenderat dagen liggandes, tack vare olämpligt stort alkoholintag under natten, kan vi nu äntligen sitta upprätt och äta mat. Ett mycket stolt ögonblick.
Men med det kom även insikten i att vår lägenhet kanske inte är i sin allra bästa form..

I köket har berget av gammal disk vuxit till sig sedan det första lilla fatet hittade sin väg dit i början av helgen. Runtom i lägenheten hittar man högar av tvätt, både smutsig och nytvättad (ty i dörren på väg ut igår insåg vi att vi hade fuktig tvätt i torktumlaren som vi fick lov att slänga ut över hela lägenhetsinredningen i hopp om att den skulle torka...) På hallgolvet ligger locktången, skarvsladdar, alla Eriks verktyg och en slöjdgjord täljkniv. Vardagsrumsbordet och sovrumsgolvet ska vi inte ens tala om.
Vi har att göra imorgon med andra ord...