Började kvällen med storslagna planer om städning och fixande, om bloggning, om läsande, om väljande av kökstapeter och IKEA-beställningar. Om egen tid. Om jobbsökande.
Om en lång natts sömn.
Men nej.

Nu sitter jag här. Har visserligen dammsugit, men det är nog det enda. Surdatorn bara segar, det s k personliga brevet, som hand i hand med min CV ska vandra Skellefteås gator, har inte skrivit sig självt och min rygg verkar vilja säga mig något. Vad vet jag inte, men den tar då i så det räcker och blir över.

Och inte har morgondagens lunchmakaroner kokat sig själv heller. Dammit.