Efter en kall och sjukt snorig dag på jobbet, efter ett sms jag inte ville ha och efter att nästan ha slarvat bort alla min nycklar cyklar jag i motvind hem. Musiken i öronen gör mig bara argare än vad jag redan är och ungen på Brännanbron spär på ilskan genom att ihärdigt försöka sticka en pinne genom mitt framdäck. Hans usla förälder till mamma står vid brofästet med en jävla pizza i handen och skrattar. Vid cykelparkeringen glider en ung machokille ikapp mig med sin silverfärgade BMW och tutar. Högt. Som fan. Jag kväver reflexen att slå in framrutan på bilen.

Väl inne i lägenheten står påsen med plockgodis från gårdagskvällen kvar på rumsbordet. Kvar finns bara Lisa-godisar. Min uppmärksamhet fångas av Ben Gibbard och i kylen står laktosfri keso.

Mobilen ligger på ljudlös i köket och jag själv ligger stilla i vardagsrumssoffan.
Datorn, iPoden, kesomackorna och jag.