Sitter nu och har kanske hittat någon som jag vill skriva min krönika om. Det är i alla fall en tankegång som jag inte kan släppa och därför har jag insett att det bara är att ta och skriva om det. Men jag hittar inte min vinkel. Jag kan inte bestämma mig för vad jag egentligen vill ha sagt. Och hur jag i så fall ska säga det. Och jag börjar bli lite knäpp.

Det låter så lättsamt: skriv en krönika. Men huuga. Jag kör fast hela tiden. Hoppas alla funderingar sätter igång någon slags undermedveten process som gör att allt bara komma som ett rinnande vatten klockan nollnionollnoll imorgon förmiddag. Lite flyt vore trevligt för en gångs skull.

När gick klockan och blev så här mycket?