Imorse funderade jag ordentligt över varför man (jag!) utsätter sig själv för detta vansinne. Det är dumt att hälla i sig saker som får kroppen att helt enkelt vilja lägga ner verksamheten. Men ganska kul var det ju igår ändå. Huvudvärken till trots.

Om 60 minuter står jag med en skivstång i handen och tittar på mitt bleka nylle under mördarbelysning i en spegelsal på Södra Järnvägsgatan 55. 1 timma och 15 minuter senare ligger jag och sprattlar på en tunn madrass med magen i kramp och rodnaden på max. 12 timmar senare är orörligheten ett faktum. Ve och fasa.