Jag känner mig förgiftad. Förgiftad av dålig mat. Förgiftad av dåliga vanor. Av meningslöshet.
I fredags var jag ironiskt nog förgiftad av riktigt gift och det höll i sig ända till idag.
Kroppen säger ifrån. Säger att den ska starta revolution. Motverka mig till jag antingen blir helt förlamad, eller hittar något som får mig att vakna upp.

Det som skrämmer mig, är att insikterna inte är nya. De är konstanta och de är ihärdiga.
Det är jag som är oföränderligheten. Passitiviteten. Betongblocket.