The Alarming Sound Of A Still Small Voice
Jag och passiviteten går hand i hand genom dagar av väntan på att allt ska falla på plats. Att jag ska hitta tillbaka till mig. Ibland kommer jag fram - lyser och älskar - men energin brinner snabbt. Utmattning och tystnad blir det enda som återstår.
Jag har bestämt mig för att ta de små steg som behövs.
Men först måste jag ta det stora. Resa mig upp.
Jag plockar bort tvånget och den obegripliga mottagaranpassningen.
Tänker att det måste få handla om något mer.
Vi ses.
Hej söt! Ja men de är väl ungefär som de känns för mej då:P Det är inte lätt. Men vem har sagt att livet ska vara lätt! Bara bryta ihop å komma igen :)
Är ledig från jobbet nu hela veckan. Ska inte göra ett skit mer än att sova, fota lite å gå promenader. I helgen blir de iofs fest :D Vore skuperkul om vi kunde träffas när du åker hit ner! Måste försöka planeras in! De tar ju bara ca 10 min från sthlm till Uppsala så avståndet borde inte svika:) Vi hörs snart! Hoppas skolan går bra. Puss på dej!
Åååå vad du skriver fint vännen, önskar jag kunde komponera ihop nåt sånt nån gång=) Hoppas allt är bra med dig, hur reder sig saker och ting? Saknar dig, sköt om dig så hörs vi. Puss och kram
Tack tack vännen! Hoppas du har haft och fortfarande har en fin helg! Puss